Du vill ha 19 500 euro i månaden men får nöja dig med 17 000 och bilförmån. Sänkningen är rejäl – och ändå ingenting.

Lönerna för de nya välfärdsområdenas direktörer diskuterades på tisdagen i Tammerfors på det årliga finansierings- och ledarskapsforumet Rafo. Markku Jalonen (Kommunbranschens och välfärdsområden KT:s verkställande direktör), Esa Kallio (Kuntarahoitus vd) och Jaakko Kiander (Kevas vd) är alla av den åsikten att nu gäller det att gå fram försiktigt.

Detta apropå den senaste tidens nyheter om det skäliga i direktörslönerna. Kommuntorget rapporterade i slutet av april – ”Det är ganska vilda lönenivåer” – höga direktörslöner i välfärdsområdena väcker kritik.

Man kunde se att Jalonen, Kallio och Kiander ansträngde sig i paneldebatten för att uttrycka sig neutralt men bestämt.

– Vi kan se att den högsta ledningens löner skenat i väg något fruktansvärt, konstaterade paneldebattens ledare, Kommunförbundets verkställande direktör Minna Karhunen som frågade arbetsgivarnas Markku Jalonen vad han anser om löneutvecklingen i välfärdsområdena.

Efter en några minuters inledning kunde Jalonen säga att ”det är stor risk för att alla kostnader ökar”. Sedan fortsatte han bestämt: ”Välfärdsområdena skapar nu sina egna strukturer. Det skulle inte få uppstå oskäliga löneskillnader.”

”Välfärdsområdena skapar nu sina egna strukturer. Det skulle inte få uppstå oskäliga löneskillnader.”

Enligt HBL får Sanna Svahn sänkt lön. Hon förväntas börja som direktör för västra Nylands välfärdsområde. Förhandlingarna om lön och förmåner åkte på patrull då välfärdsområdets styrelse tidigare i veckan beslöt att Svahns lön är 17 000 euro i månaden och inte 19 500 euro som hon själv föreslog. Bilförmån ingår, om hon så vill.

Det är klart, välfärdsområdesdirektörens ansvar är stort i ett folkrikt välfärdsområde, men är det inte ändå en vansinnig mängd pengar? Till exempel är det klart mer presidenten och statsministern får i lön.

Statsminister Sanna Marin (Sdp) får 13 390 euro i månaden.

Direktörslönerna visar på exempel. Exempel av det slag som många ville undvika i en stor reform med en ny förvaltningsnivå. Hur mycket tål den nya halmkronan?

I bakgrunden är också den turbulenta arbetsmarknadsvåren i kommunbranschen. Nu finns en löneuppgörelse som gäller cirka 300 000 arbetstagare. Men vårdarna – som de flesta är överens om att borde få bättre lön – kämpar fortfarande. Vad slags signal är direktörslönerna under dessa omständigheter?

 

Reaktionerna på kommunbranschens uppgörelse är minst sagt omväxlande och få verkar genuint nöjda. Ohållbart och galet, säger Mikael Pentikäinen som är verkställande direktör för Företagarna i Finland. Han menar att det är företagen och skattebetalarna som lider det vill säga betalar. Tanken bygger på det faktum att den offentliga sektorns uppgörelser vanligtvis kommer efter den privata sektorns och exportindustrins avtal. Nu blir det inte så.

Ett smart avtal i ett osäkert ekonomiskt läge med hög inflation, säger Katarina Murto, ordförande för Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ.

Därav, härav, rubriken på detta inlägg.

Med ”Silly Season” eller Löjlig årstid avses mediernas nyhetstorka. Allt oftare används termen på sportsidorna, för tiden mellan spelsäsonger då bland andra fotbollsklubbar betalar galna summor pengar för tillgängliga spelare.

Som läsare och väljare, arbetstagare och arbetsgivare, kund och invånare är det utmanande att bilda sig en uppfattning om exakt vad som uppnåtts med kommunbranschens avtal.

Det är inte lika svårt att se vilket slags exempel välfärdsdirektörernas månadslöner statuerar.