En återkommande utmaning i mitt arbete som universitetslektor i socialt arbete är att ordna praktikplatser för våra studerande inför den så kallade långa socialarbetarpraktiken.

Varje år skickar vi inom den svenska och finska socialarbetarutbildningen vid Helsingfors universitet cirka 60 stycken tredje årets studerande ut på fältet för att göra praktik under handledning av en behörig socialarbetare.

Att vara med och ansvara för organiseringen av socialarbetarpraktiken är på många sätt ett tacksamt uppdrag för en universitetslektor. Praktikperioden är ett undervisningsmoment som många studerande ser väldigt mycket framemot. Att vara ansvarig lärare för praktiken innebär också att jag erbjuds en återkommande möjlighet att besöka praktikplatser och upprätthålla värdefulla kontakter till verksamhetsduktiga socialarbetare.

Socialarbetaruppdraget innebär ett stort ansvar och utvecklande av färdigheter i att bemöta utsatta människor och svåra livssituationer.

Jag upplever att dessa kontakter till praktikplatser håller mig uppdaterad om vardagsverkligheten ute på fältet. Det har varit framför allt givande att få ta del av praktiska erfarenheter kring den omvälvande omorganiseringen i de nya välfärdsområdena.

Social- och hälsovårdsreformen är en omfattande omställning också för organiseringen av socialarbetarpraktiken då vi får förhandla fram nya kontrakt för praktiksamarbete, då de tidigare avtalen var gjorda mellan universitetet och kommunerna.

Jag skulle gärna se att denna disruption som social- och hälsovårdsreformen innebär, skulle skapa nya och ambitiösare förutsättningar för praktikundervisningen i socialt arbete! Här riktar jag inte heller bara blicken på de nya välfärdsområdena, utan sneglar också förhoppningsfullt på min arbetsplats och alma mater, Helsingfors universitet. För det jag upplevt och erfarit är att praktikundervisningen i socialt arbete har inte riktigt samma prioritet som motsvarande praktikperioder har inom andra närliggande vetenskapsområden.

Den långa praktiken i socialt arbete omfattas av tio veckor socialarbetarpraktik. Utöver detta gör socialarbetarstuderanden vid Soc&kom 68 timmar praktik inom tredje sektorns organisationer. Den långa praktiken i socialt arbete är dock inte särskilt lång om man jämför med psykologistuderandes praktikperiod på fem månader. Den organisering vi byggt upp för det institutionella samarbetet mellan universitet och arbetsgivare i fråga om socialt arbete bleknar också i jämförelse med de utvecklade och etablerade övningsskolorna och universitetssjukhusen. Det lär också finnas så kallade undervisningsapotek som tar emot farmaceutstuderande. Farmaceutstuderanden har dessutom två tremånaders praktikperioder under sina studier.

Praktikundervisningen och organiseringen av praktikundervisningssamarbete i socialt arbete är onekligen blygsamt i jämförelse med andra professionsutbildningar inom social- och hälsovården. Jag finner detta också ganska märkligt med tanke på socialarbetaruppdraget, som innebär ett stort ansvar och utvecklande av färdigheter i att bemöta utsatta människor och svåra livssituationer.

Men vi lever i förändringens tider och vill gärna tro på att vi befinner oss i en situation där vi kunde göra rätt omfattande omstruktureringar av praktikundervisningen i socialt arbete. Att utveckla praktikundervisning förutsätter dock en omprioritering av praktikundervisningens betydelse i socialt arbete och ett konstruktivt samarbete mellan välfärdsområden och universiteten!