Presidentvalet i Finland intresserade också utländska medier. Officiella valvakan var på stadshuset i Helsingfors. Foto: Ilkka Loikkanen, Kuntalehti

Man är ju lastgammal och har röstat sedan slutet på 1980-talet eller var det början på följande årtionde, minns inte, men det jag kommer ihåg nu är tre-fyra saker.

Alexander Stubb talade förbannat fint om tvåan Pekka Haavisto och hans Antonio Flores.

Alexander Stubb talade vackert om sin fru Suzanne Innes-Stubb.

Alexander Stubb hoppades att familjens barn får det bra, ändå och trots allt. Hjärta hjärta.

Han hoppades att även brorsan har förståelse, och Alexander tackade föräldrarna. Göran – when the going gets tough, the tough osv, samt bonusmamman Pirkko.

Dessutom gjorde Alex det mesta på svenska. Sånt gör en tv-tittare glad.

Vad är det som avgjorde och spelar det ens roll?

Nej, det gör det inte. Oavsett vem av de två är president i Finland följande sex år blir det bra. Jag är övertygad om det. Jag har hört många säga samma sak, senast på söndagskvällen i ett omklädningsrum med erfarna hockeykrigare. Det var före resultatet var känt och det var genast efter.

Det här var ett viktigt val i en liten demokrati i en värld som står i brand. Många är vilsna också i det här landet. Det som behövs är en fyr, en som kommer överens med folk i och utanför våra egna gränser och som vid behov kan stå på sig. Ett exempel.

Vi kan ha ett nu.