Muluken Cederborg: Jag blev ombedd att kandidera men tackade nej – av rädsla att råka illa ut

Som kvinna med afrikanskt utseende och med svenska som modersmål, kände jag att hade allt för många angreppsalternativ för någon som vill rikta sin ilska mot ett tacksamt objekt, skriver Muluken Cederborg.
Som kvinna med afrikanskt utseende och med svenska som modersmål, kände jag att hade allt för många angreppsalternativ för någon som vill rikta sin ilska mot ett tacksamt objekt, skriver Muluken Cederborg.
15.6.2021
Bloggar Muluken Cederborg

Inför kommunalvalet 2021 har medierna lyft upp kommunalt förtroendevaldas erfarenheter av att bli utsatta för trakasserier och hur det har påverkat beslutet att ställa upp för omval.

Enligt Kommunförbundets undersökning har det påverkat hälften av de förtroendevalda. Enligt statsrådets rapport ”Viha vallassa” uppger 42 procent av de kommunala beslutsfattarna att debattklimatet påverkar viljan att delta i den pågående samhälleliga debatten.

Kommunalpolitiken är den plats där de flesta politiker kan påverka besluten allra närmast medborgarna, och det är ytterst beklämmande att rädslan över personliga angrepp är så stor att man låter bli i delta i den lokala samhällsdebatten.

När jag blev uppringd och tillfrågad om jag vill ställa upp som kandidat tackade jag nej.

Speciellt bekymmersamt är resultaten då man funderar på hur man skall lyckas få med nya människor som potentiella kommunalvalskandidater. Tidigare kommunalvalskandidaters berättelser om upplevda trakasserier och hotfullt beteende under valarbetet har en avskräckande effekt.

När jag blev uppringd och tillfrågad om jag vill ställa upp som kandidat tackade jag nej. Den största enskilda orsaken var rädslan för att råka illa ut under kampanjen. Som kvinna med afrikanskt utseende och med svenska som modersmål, kände jag att hade allt för många angreppsalternativ för någon som vill rikta sin ilska mot ett tacksamt objekt.

Då man också har familj vill man inte ta risken att det hela skulle påverka dem. I Helsingfors stadsdel där vi bor är området rätt homogent och de flesta känner igen mig som den svarta kvinnan som pratar svenska. Att därutöver stå och dela ut flyers med mina tankar och politikprogram, skulle göra att jag kände mig sårbar. Men att göra det arbetet för någon annan kandidat känns helt ok och det har jag också gjort i kommunalvalet 2021.

Det måste göras något mellan valen.

Ur statsrådets rapport framgår det att det uppstår ett demokratiproblem då så många känner sig hindrade från att ge sig in i politiken eller slutar eftersom de inte orkar med olika former av trakasserier på nätet eller i de offentliga rummen. Det förbättrar inte situationen i kommunerna som utgångsmässigt har en ojämlik könsfördelning.

Trakasseri, kränkningar, hot om våld och andra hotfulla situationer inför politiska val är realitet som inte enbart borde lyftas upp inför valen. Det måste göras något mellan valen. Det räcker inte med att partierna tar upp det i kandidatutbildningen.

Hur skall vi göra för att skydda uppställda kandidater, invalda beslutsfattare och potentiella kandidater?  Vilka spelregler behövs?  Till vem kan man rapportera, om man möter eller ser osakligt beteende under fysiska möten eller på nätet? Borde kanske partierna gemensamt komma överens om spelreglerna? Eller skall vi vänta tills en riktigt allvarlig händelse sker, innan vi gör något åt saken?