Forskare om domen mot Tynkkynen: Han gör vad som förväntas av Sannfinländarna

Sebastian Tynkkynen (Sannf) valdes till fullmäktige i Uleåborg i valet 2017. Under kampanjen gjorde han sig skyldig till hets mot folkgrupp. Tynkkynen lämnade fullmäktige när han blev invald i riksdagen 2019.
Sebastian Tynkkynen (Sannf) valdes till fullmäktige i Uleåborg i valet 2017. Under kampanjen gjorde han sig skyldig till hets mot folkgrupp. Tynkkynen lämnade fullmäktige när han blev invald i riksdagen 2019. (Riksdagens bildbank)
5.10.2021

Thomas Karv har publicerat ny forskning om politiska skandaler. Den visar att andra regler gäller för Sannfinländarna än för andra partier.

Under kommunalvalskampanjen 2017 gjorde sig Sebastian Tynkkynen, riksdagsledamot för Sannfinländarna och tredje vice ordförande för partiet, skyldig till hets mot folkgrupp.

Domen föll i Uleåborgs tingsrätt på måndag. Tynkkynen dömdes till 70 dagsböter, sammanlagt 4 410 euro, för det han skrivit om invandrare och asylsökande på Facebook.

Det här var Tynkkynens tredje dom för hets mot folkgrupp. Han meddelade på måndag att han inte accepterar domen utan för ärendet till hovrätten.

Domen är inte unik för Sannfinländarna. Bland annat dömdes Jussi Halla-aho 2012 för brott mot trosfrid och hets mot folkgrupp. Dåvarande partiordförande Timo Soini valde att inte utesluta Halla-aho ur partiet, och samma budskap ger nuvarande ordförande Riikka Purra: Tynkkynen sitter kvar som tredje vice ordförande.

Domen kan vara positiv för Tynkkynen

Frågan är om dylika domar, och det beteende som leder fram till dem, har någon som helst betydelse – för partiet, dess väljare och för väljare som inte röstar på Sannfinländarna?

Frågan går till Thomas Karv, forskare vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi.

I dagarna har Karv och Kim Strandberg, professor i statskunskap vid ÅA, publicerat ny forskning om politiska skandaler, huruvida de påverkar allmänhetens tillit till enskilda politiker och vilken betydelse som väljarnas politiska hemvist har när de bedömer politiska skandaler.

Kommer domen mot Tynkkynen att få några politiska konsekvenser för honom?

– Det korta svaret är: sannolikt inte. Vi talar här om en politiker som fälls för tredje gången, men som också fick över 9 000 röster i riksdagsvalet och närmare 18 000 röster i EU-valet. Hade domen gällt en politiker från ett annat parti så skulle hens karriär kunnat vara över. Det som vi tittade på i vår forskning var hur stor betydelse som förväntningar har på hur politikers gärningar bedöms. Inom Sannfinländarnas väljarkår har man fått vänja sig vid att deras politiker kan vara involverade i frågor som rör hets mot folkgrupp, givet partiets syn på yttrandefrihet och invandring. Domen kan vara positiv för Tynkkynen.

Med det menar Karv att Tynkkynen nu har alla möjligheter att utmåla sig som offer, som en som försöker tystas av den politiska eliten och av etablerade medier.

– Samtidigt ska vi komma ihåg att Tynkkynen är en stark profil inom Sannfinländarna. Han är tredje vice ordförande och följs av många. Att hans beteende inte får konsekvenser visar att det accepteras inom partiledningen. Det ser jag som det mest oroväckande, att landets tredje största parti inte ser en fällande dom av det här slaget som ett problem. Å andra sidan har de kanske heller inte råd att kasta ut honom.

Det politiska språkbruket har förändrats

Karv säger att det är något paradoxalt att ett parti som säger sig vara för lag och ordning ser mellan fingrarna i sådana här fall. Samtidigt vinklas frågan som att handla om yttrandefrihet – vad som är tillåtet att säga – och Tynkkynen är inte ensam om att testa den gränsen, påminner Karv.

KD:s riksdagsledamot och förra ordförande Päivi Räsänen misstänks för hets mot folkgrupp. Hennes fall behandlas av Helsingfors tingsrätt i januari nästa år.

– Det politiska språkbruket har förändrats. Det som för 10–15 år sedan kunde ha betytt att karriären var över är nu etablerat språkbruk. Men det här gäller främst för Sannfinländarna, inte för partier som Samlingspartiet eller SDP.

Ja, hur påverkar domar som den nu aktuella andra partiers väljare?

– Som statsvetare har jag vant mig vid att sådana här fall kan dyka upp i anknytning till Sannfinländarna och jag gissar att gemene man tänker på samma sätt, att det är en del av det sannfinländska paketet. Partiet kan vinkla det som att det handlar om yttrandefrihet, att de vågar ta upp frågor som inte annan vågar ta upp och att de sedan straffas för det. Som sagt märkte vi i vår forskning att förväntningar är en starkt bidragande faktor till hur skandaler bedöms. I vårt experiment jämförde vi bland annat hur väljare skulle reagera om, å ena sidan, en sannfinländsk politiker hade samröre med en högerextrem rörelse och, å andra sidan, om en samlingspartist hade det samma. Experimentet visade, att om en samlingspartist gjorde sig skyldig till det så skulle konsekvenserna vara större än om Sannfinländare hade kontakter med nazister. Det handlar om vad som bryter mot normerna och vad som förväntas.

I slutändan leder det här till att sannfinländarnas beteende normaliseras i allmänhetens ögon. Övertramp inom andra partierna partier noteras dock.

Domen visar var gränsen går

Markku Jokisipilä, chef för centret för riksdagsforskning vid Åbo universitet, påstår i sin aktuella bok om Sannfinländarna att partiet behandlas orättvist av nyhetsmedier. Hur se du på det?

– Väljare som röstar på Sannfinländarna gör det inte enbart på grund av yttrandefrihetsfrågor utan för att partiet erbjuder alternativ i andra viktiga sakfrågor, som till exempel EU och invandringspolitik. Men i och med att partiet relativt ofta är inblandat i skandaler hamnar skandalerna i fokus när nyhetsmedier skriver om partiet. På så sätt ligger det något i det som Jokisipilä säger. Men felet är delvis Sannfinländarnas eget, de har verkligen svårt att hålla ordning på leden.

Thomas Karv är forskare vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi.

Sannfinländarnas trots mot fällande domar kan tolkas som att partiet inte respekterar rättssystemet och demokratin fullt ut, men Karv ser inga skäl till att vara orolig. Domen mot Tynkkynen visar att det finns en klar gräns för vad som är acceptabelt att säga och skriva.

– Det är positivt att man statuerar exempel och säger ”hit men inte längre”. För att rättssystemet ska luckras upp krävs mera än ett väljarstöd på 18 procent.

Så systemet fungerar även om de som är föremål för fällande domar inte accepterar domarna?

– Så kan man sammanfatta.