Finland ska vara kolneutralt år 2035. Nästan hälften av alla finländare bor i kommuner som har som mål att vara kolneutrala redan år 2030.

För att målen ska nås måste varje kommun i vårt land vara en aktiv pådrivare i klimatprocessen. Dessutom måste invånarna stödja klimatarbetet och känna sig delaktiga i de beslut som görs i kommunen. Kommunerna måste också satsa metoder och serviceformer som möjliggör en klimatsmart vardag.

För att kunna överblicka det som sker på klimatområdet och för att försäkra sig om att beslut som fattas verkligen för utvecklingen i rätt riktning behöver kommunerna olika slags mätverktyg. Därför är Finlands miljöcentrals nya mätverktyg för uppföljningen av utsläppskällorna av växthusgasutsläpp ett välkommet hjälpmedel.

Med hjälp av den nya beräkningsmodellen av utsläppen har Finlands miljöcentral visat hur utsläppen i kommunerna har utvecklats under åren 2005-2017. Med verktygets hjälp kan vem som helst jämföra utsläppsutvecklingen i de olika kommunerna. I fortsättningen kommer utsläppsberäkningarna att uppdateras årligen.

Utsläppsminskningen sker på tok för långsamt

Positivt är att trenden är minskande utsläpp. Negativt är att utsläppsminskningen sker på tok för långsamt. Sedan år 2005 har utsläppen från kommunerna minskat med 15 procent.

De främsta orsakerna till att utsläppen minskat är förändringar som skett i fjärrvärmeproduktionen då stenkolet ersatts med biobaserade bränslen. Användningen av olja i uppvärmning har minskat i nästan alla kommuner. Utsläppen från elproduktionen har minskat bland annat tack vare ökad elproduktion med vindkraft.

De största utsläppen i kommunerna härstammar från vägtrafiken (25%), jordbruket (17%), fjärrvärmeproduktionen (17%) och elkonsumtionen (13%). Modellen ger inte en helt rättvis bild av utsläppsutvecklingen, eftersom den importerade electriciteten inte ingår i beräkningarna. En övergång till fossilfria energiformer pågår i nästan alla kommuner.

Vägtrafiken är kommunernas största utsläppskälla och kan utgöra ett problem för Finlands och kommunernas kolneutralitetsmål. Trafikutsläppen måste minska kraftigt och för att det ska ske krävs en snabb övergång till en modernare bilpark som baserar sig på el, biogas eller biobränsle och ett mindre beroende av personbilen i kommunerna.

Jordbrukets utsläpp är enligt denna beräkningsmodell stor. Då är det viktigt att notera att jord- och skogsbrukets kolbindningsförmåga, det vill säga kolsänkorna, inte har beaktats i beräkningarna. Jag tror att det under de närmaste åren kommer att ske en utveckling inom lantbruket, där allt fler går in för odlingsmetoder som ökar markens kolbindningsförmåga. Omställningen till ett kolbindande lantbruk förutsätter satsningar på lantbruksrådgivning och kan försnabbas genom ekonomiska morötter.

Omställningen till en kolneutral kommun är stor

I beräkningsmodellen har man enbart beaktat de utsläpp som kommunen med sin egen verksamhet kan påverka. Industrin och energiproduktionen orsakar fortfarande de största utsläppen av växthusgaser i Finland men i utsläppsberäkningsmodellen ingår inte den verksamhet som omfattas av utsläppshandeln. Beräkningsmodellen är alltså uttryckligen ett verktyg för kommunerna och återspeglar utsläppen som kommunerna förorsakar.

Omställningen till en kolneutral kommun är stor och sker inte utan förändringar i samhället. Hur kommunikationen med invånarna om klimat- och hållbarhetsfrågor förs har en stor betydelse. Det nya utsläppsberäkningsverktyget visar att utmaningarna är olika bland annat beroende på geografiska omständigheter och om staden är en landsbygds-, skärgårds- eller stadskommun. Genom kunskap och insikt om utsläppskällorna kan kommunerna fatta ännu klimatsmartare beslut än hittills.