Hur skall det gå för Riad?

26.1.2017
Brysselbloggen Britta Lindblom, Kos

Det finns så många historier om flyktingar, deras liv, farorna de överlevt, det förflutna som de ibland försöker glömma. Och så många barn som följt med föräldrarna eller varit tvungna att resa utan vuxenbeskydd.

Ett av barnen – ett mycket litet är Riad – en nyfödd baby från Kurdistan i Irak. Han är född i Aten och när jag första gången hör om honom är han 16 dagar gammal och ligger och gråter mest hela tiden. Han gråter för att han fryser, för att mammas mjölk är så kall, för hon fryser också. Och Riads föräldrar delar logi i en gammal skola. De har ett rum tillsammans med två andra familjer. En elvärmare som slocknar när många andra i huset använder elektricitet och det är täta elavbrott. Och värmaren är förstås avstängd under nätterna.

Riad är inlindad i en filt, och gråter hela tiden, när han inte sover. Riads mamma har bara tofflor, inga skor och har ont i benen av att hålla babyn i famnen hela tiden och försöker vagga honom i sin famn för att lugna honom och hålla honom varm. Familjen har bott i skolan i flera månader. Riad har ont i magen av den kalla modersmjölken, det har doktorn bekräftat.

Riad undrar vad som händer om mamma blir sjuk? – Jag är för liten för att dö, tänker han kanske, för jag har levt så kort tid.

Men så en dag vänder det. Hans mamma småler! En grekisk man har hämtat en babybag som han kan sova i, varmt och tryggt. Hans mamma är lycklig! Och så fick Riad kläder. De var visserligen alldeles för stora. – Kanske den dam som köpte kläderna inte är van vid sådana som är så små som jag, tänkte Riad. Men babysalva och babyolja kom som gåvor. Och Riads mamma fick drycker för att mjölken skulle rinna till bättre. Det var en engelsk dam som skaffade detta. Hon tänker starta ett café för flyktingar och hemlösa. – Sådana som jag, funderar Riad.

Och så blev det ännu bättre. Riad och familjen fick med goda människors hjälp flytta till ett hotell med ett varmt rum och en riktig säng. Nu behövde föräldrarna inte längre sova på golvet på en madrass, i ett utkylt gammalt klassrum. – Livet blir hela tiden bättre, tänkte Riad.

Det här är bara en av många historier om flyktingar. Riad hade bara levt 16 dagar den 11 januari när jag läste om honom på Facebook via Kerrie Moore’s berättelse, förmedlad av min danska journalistvän Anette.

Men några dagar senare läser jag om stora kravaller vid skolor i Aten där högerorganisationen, Gyllene Gryning, försöker hindra flyktingbarn från att utbildas i grekiska skolor! Så framtiden är oviss för Riad och många andraflyktingbarn. Åtminstone nu. Och det tar ett tag innan Riad börjar skolan, om han är kvar i Grekland. En av många kurder från Irak.