Kimitoöns kommundirektör förklarar beslutet att inleda en uppsägningsprocess. Kommunstyrelsens ordförande talar om ett drev mot kommunens tjänstemän.

Det var motionen som lämnades in till Kimitoöns kommunfullmäktige för två veckor sedan som fick kommundirektör Anneli Pahta att säga upp sig.

Motionen, som gjordes bakom den största fullmäktigegruppen SFP:s rygg, lämnades in av den obundna lokalpolitikern Janne Salonen och hade tolv underskrifter av Fri Samverkans, Vänsterförbundets, SDP:s och Centerns ledamöter.

Tanken var att ett tillfälligt utskott skulle utreda om Pahta gjort fel när kommunen inte sökte ett behovsprövat statsbidrag, och inte heller det stöd för grundutbildningen som är del av statens coronastöd.

Men processen hann aldrig komma igång. Igår lämnade Pahta en skrivelse till kommunstyrelsen om att hon vill inleda en uppsägningsprocess.

— Motionen och mitt beslut hör ihop, säger Pahta. Jag tänker inte kommentera undertecknarnas motiv, men nog själva processen. Det kom kanske som en överraskning för ledamöterna att då kommundirektörsavtalet tillämpas så gäller inte längre fyrtiotrean i kommunallagen.

Fyrtiotrean, alltså paragraf 43 i kommunallagen, handlar om fullmäktiges möjligheter att säga upp en kommundirektör eller förflytta hen till andra uppgifter. Men i Pahtas kommundirektörsavtal framgår, att om hon inte åtnjuter fullmäktiges förtroende, och om situationen inte kan lösas genom förhandlingar, så kan hon frivilligt säga upp sig och få tio månaders lön i kompensation.

Det här för att undvika utdragna och kostsamma rättsprocesser.

Stöden kunde inte sökas

Pahta säger att i slutändan handlar det inte om juridik, utan om att hon är professionell och vill kunna leda kommunorganisationen målmedvetet. Den möjligheten försvann i och med motionen.

— Det här är en allvarlig sak. Oavsett motiven bakom motionen måste jag se till fakta, och fakta är att det finns tolv namn under motionen. Som ledare måste jag se till kommunens och kommuninvånarnas bästa. För att få jobbet gjort, för att kunna stödja min organisation, måste jag vara motiverad och ha arbetsglädje. Det har jag inte längre efter att ha sett motionen. Jag har inte längre möjligheten att lyckas i mitt jobb.

Vad gäller själva sakfrågan, alltså att kommunen inte sökte ett behovsprövat stöd för kriskommuner eller ett stöd för den grundläggande utbildningen, så säger Pahta att det första stödet var uteslutet och att det andra kan man ha olika åsikter om.

— Vi kan inte söka stödet för kriskommuner bara för sökandets skull. Vi måste uppfylla villkoren, och det gör vi inte nu, givet kommunens överskott, skatteprocent och årets prognostiserade resultat.

Vad gäller utbildningsstödet, som skulle sökas inom juni månad, så säger Pahta att på våren var den ekonomiska situationen i kommunen ytterst osäker. Ledningsgruppen kom enhälligt fram till att kommunen inte kunde binda sina händer, till och med ännu under 2021, genom att utesluta en grupp i personalen, skulle permitteringar bli aktuella.

Stödet till grundutbildningen är villkorat på så sätt, att Undervisningsministeriet kan återkräva det av kommuner som permitterar lärare trots att de beviljats stöd.

Hoppas på en utåtriktad kommun

Motionen var alltså avgörande för Pahtas beslut, och även om hon antyder att det också finns andra bakomliggande orsaker, så är hon glad över att hon lämnar kommunen på grund av oenigheter i sakfrågor.

Hon säger att hon blivit kontaktad av kommundirektörer som befinner sig i en liknande situation och vet att anklagelserna kan vara betydligt osakligare.

Hur tänker du på dina fem år i kommunen?

— Mitt sätt att jobba är att dela ansvaret. Jag behöver min ledningsgrupp. Jag kan inte jämföra med hur den förra kommundirektören jobbade, men har tolkat det som att mitt arbetssätt är lite annorlunda än det traditionella. Ledarskap har utvecklats överlag, och kanske är det kvinnliga ledarskapet annorlunda än det manliga. Mitt sätt har varit att involvera, och jag tror att jag har haft ett modernt grepp.

Pahta säger att beslutsfattandet i kommunen är mera traditionellt men hon hoppas att Kimitoön framöver är modigt och utåtriktat. Det går att samarbeta över kommungränserna och samtidigt ta vara på den tvåspråkiga kulturen.

— Kommunen ska inte rikta sig inåt utan vara med i nätverk. Det är viktigt i dagens läge. Kanske har jag också synts mera utåt i sådana sammanhang, istället för på torgen eller kassaköerna i kommunerna. Men jag har tyckt att jag måste vara den som tar kommunen dit, det har varit mitt ansvar att finnas på fältet där social- och hälsovårdsreformen diskuteras. Det har jag lyckats med, verkar det som på de meddelanden jag fått från icke-finlandssvenskt håll.

— Jag har varit stolt över Kimitoön, och är tacksam över tiden då jag kunnat följa med en så fin tvåspråkig skärgårdskommun och den finlandssvenska kulturen. Jag är också tacksam för att jag lärt mig språket så bra.

Har du planer för framtiden?

— Just nu är jag i Hangö och jobbar flitigt med att överföra allt till Kimitoöns t.f. kommundirektör. Sedan ska jag ta hand om mig själv i några veckor, men jo, nog har jag redan tankar om framtiden.

Jakten på ny direktör inleds

Den här veckan ska Anneli Pahta förhandla med kommunstyrelsens ordförande Wilhelm Liljeqvist om situationen som uppstått.

Liljeqvist säger att förhandlingarna i teorin handlar om att hitta en lösning som möjliggör att Pahta fortsätter som kommundirektör. Men i praktiken finns det knappast några förutsättningar att undvika att Pahta nästa vecka formellt säger upp sig, tror Liljeqvist.

Uppsägningstiden är två månader. Under den tiden tar förvaltningschef Erika Strandberg över som t.f. kommundirektör, samtidigt som jakten på en ny kommundirektör inleds.

— Vi kommer som tidigare använda oss av ett rekryteringsföretag och hoppas kunna fatta det beslutet på styrelsemötet 9.11 så att processen kommer igång.

Hur ser du på att förlora kommundirektören i det här ekonomiskt trängda läget?

— Största frågetecknet är om det här skapar oro bland personalen. Men den biten ska vi kunna hantera. Klart det blir en viss stagnation men jag hoppas på många goda sökande och på en ny kommundirektör som kan inleda arbetet snabbt.

Drev mot tjänstemän

Kimitoön har under en längre tid dragits med ett inflammerat politiskt klimat. Avståndet mellan SFP och de övriga politiska grupperna är tidvis långt. Liljeqvist hoppas att den senaste vändningen kan fungera som en sorts nystart, och att de politiska grupperna kan sätta sig ner och diskutera situationen.

Pahtas avgång handlar sannolikt om mera än den nämnda motionen, som kan ses som en förlängning av den misstro som finns mellan en del förtroendevalda och kommunens ledning.

Liljeqvist säger att det handlar om ett drev som en del tjänstemän utsätts för av en del förtroendevalda, det här via sociala medier men också direkt korrespondens.

— Det är allvarligt eftersom delar av personalen känner sig obehagliga till mods. Det är samtidigt en problematik som är svår att komma åt. Vi lever i ett litet samhälle där alla känner alla, och tjänstemän känner sig mer utpekade än de skulle på en större ort.

Liljeqvist säger att det vore önskvärt att lösa situationen innan en ny kommundirektör tillträder.

Missnöjet har pyrt länge

Vänsterförbundets Tomy Wass, som skrev under motionen mot Pahta, har också hört om och noterat påhopp på tjänstemän. Han ser det främst som ett isolerat problem, inte allmänt och bestående, och något som delvis faller inom ramen för tjänstemännens jobb.

— Men man kan ju fundera på hur man formulerar sig.

Hur ser du på Pahtas beslut att avgå? Var det syftet med motionen?

— Det är okej så här. Ett alternativ i motionen var att utreda förtroendet för Pahta, om det var så pass dåligt att det kunde leda till en uppsägning.

Handlar det om de uteblivna stödansökningarna eller är misstroendet mera genomgående?

— Det är genomgående. Stöden var sista spiken i kistan. Missnöjet har pyrt länge. Det handlar inte om enskilda misstag som Pahta begått, men hon företräder en linje – privatiseringen av social- och sjukvården till exempel – som många beslutsfattare inte accepterar.

Wass säger också att kommunens personalpolitik inte varit den bästa under Pahtas ledning. Samtidigt medger han att problemen inte hänger på en person, och att kommunen inte lyckats lösa de problem som sammanslagningen av Kimito, Dragsfjärd och Västanfjärd skapade.

— Med sådana problem hamnar kommundirektören lätt i kläm. Men kommundirektören kan och själv påverka situationen. Det vore bra om de politiska grupperna satte sig ner med öppet sinne och ärligt diskuterade det här.