Reformerna på tre minuter

När Sveriges sjukvårdsminister Gabriel Wikström besöker Finland för att bekanta sig med social- och hälsovårdsreformen och landskapsreformen, tar understatssekreterare Tuomas Pöysti emot i statsrådets festvåning Smolna. Själv får jag möjligheten att vara med och representera Finlands kommunförbund.

Tidtabellen är strikt. Jag, liksom de övriga organisationerna som är på plats, har tre minuter på mig att berätta vilka för-  och nackdelar reformen har.

När jag jämför Sverige och Finland nickar Gabriel Wikström instämmande. Han förstår uppenbart situationen och framför allt ser han likheterna mellan Sverige och Finland.

Under mina tre röda minuter hinner jag säga det här:

Första minuten: Fördelarna

Vi är väldigt långt eniga i Finland om att en reform behövs. Vi blir allt äldre, lånebördan ökar och människorna flyttar in till städerna. Vi har haft tre regeringar som alla har försökt reformera social- och hälsovården och nu är det dags att gå vidare.

En reform möjliggör lika rättigheter oberoende av var i landet man bor och den kan i bästa fall minska klyftorna mellan socialvården och sjukvården, eftersom de integreras i samma organisation. Vi tycker också att valfriheten i sig är positiv, den kan effektivera och förbättra tillgången på tjänster.

Andra minuten: Nackdelarna

Reformen har också många nackdelar, här är några av dem:

Landskapen kommer inte att ha ett äkta självstyre likt den som finns i kommunerna i dag. Visserligen väljs landskapsfullmäktige via direkta val, men eftersom staten detaljstyr verksamheten uppifrån och inte ger landskapen egen beskattningsrätt,  är självstyret en schimär. Också Europarådet har uppmärksammat detta och det väcker internationell förundran.

Ett annat problem är ekonomin, som är mycket ansträngd i Finland. Det är oklart hur man ska lyckas bromsa vårdkostnaderna med tre miljarder euro. Tvärtom finns det en stor risk att de administrativa kostnaderna, avsaknaden av ett fungerande ICT-system, valfriheten med nya element så som kund- och klientsedlar eller personlig budgetering, leder till kostnadsökningar.

Landskapens styrning av tjänsteproduktionen blir också svår. Det kommer att bli en avtalsdjungel, och kräva ett helt nytt kunnande. De privata bolagen får ett försprång om landskapen inte hinner få sina bolag konkurrenskraftiga i tid, vilket kan leda till att offenliga sektorns bolag blöder. Risken är att de stora vårdjättarna tar hem marknaden.

Därtill har vi digitaliseringen och telemedicinen, som ännu är i barnskorna. De som sitter på den medicinska makten har inte på allvar vågat bryta de gällande strukturerna.

Tredje minuten: Processen

Till sist vill jag säga att det känns som om vi håller på att göra Finland till ett jättelaboratorium. Vi genomför Europas största reform, allt på en gång – och hoppas att det går bra. Varför testar vi inte först lokalt, prövar oss fram till bra modeller? Nu äter vi upp elefanten i en enda tugga och riskerar att kvävas.

Till slut: Diskussionen

När Gabriel Wikström frågar hur det riktigt är tänkt med landskapens självstyre och beskattningsrätt, svarar Tuomas Pöysti att beskattningsrätten nog kommer.

–  Vi håller på och utreder, säger han.

En annan intressant fråga kommer fram i Läkarförbundets tre minuter. Det råder egentligen ingen större brist på allmänläkare i Finland.  Bristen på GP:s (general practicans)  på nationell nivå är 4 procent, men det finns  lokala variationer. I  till exempel Österbotten är den så stor som 20 procent.