Inte så illa om var tjugonde skickas till Seinäjoki?

27.9.2016
Bloggar
(1)
Kristina Wikberg

Regeringsrådet Pekka Järvinen är en erfaren tjänsteman och jurist som redan då den förra social- och hälsovårdsreformen bereddes fungerade som lagskrivare till regeringspropositionen. Han är den som i praktiken stått bakom ministern då det gällt att formulera sig till juridisk lagtext. Under förra regeringen var det minister Huovinen från SDP, nu är det ministern Rehula från Centern, som leder arbetet. De beredande tjänstemännen är nästan desamma. Och det är alldeles klart att de inte har ett lätt jobb.

Vissa principer borde ändå vara kristallklara. Till Kommuntorget säger Järvinen så här: ”Om man kommer fram till att var tjugonde jourpatient skickas till Seinäjoki så är det kanske inte så illa sett ur ett språkperspektiv”. Han kommenterar frågan om Vasa centralsjukhus kan få full jour. Seinäjoki sjukhus är ett enspråkigt finskt sjukhus eftersom ägarkommunerna är finskspråkiga. Vasa centralsjukhus är ett tvåspråkigt sjukhus då ägarkommunerna är tvåspråkiga. Det är nog lagberedningen medveten om.

Kommentaren är förbryllande. För det första är det nytt att i kvantitativa mått spekulera i hur många patienter som kan skickas till ett helt finskspråkigt sjukhus, när lagstiftningen hittills har byggt på att alla personligen som individer har rätt till vård på sitt modersmål, om man bor i en tvåspråkig kommun. För det andra är det likaså märkligt att det inte har noterats att de patienter som i dag skickats bort främst har skickats till tvåspråkiga sjukhus och inte till enspråkigt finska sjukhus.

Så vad betyder det i praktiken ifall var tjugonde jourpatient från Vasa skickas till Seinäjoki? Hur många patiente per år handlar det i så fall om?

Svenska Yle rapporterar att det inte finns planer på att göra Seinäjoki till ett tvåspråkigt sjukhus för regionen, trots att man planerar överföra svenskspråkiga patienter från Vasa. I stället skulle dessa patienter vårdas med hjälp av tolkar.  Att göra om ett sjukhus till tvåspråkigt går inte över en natt. Det kräver både politisk vilja, personal med språkkunskaper och en lång tradition av språklig medvetenhet som grund för en omorganisering av den personal som har språkkunskaper.  Tanken att man skulle kunna göra Seinäjoki till ett tvåspråkigt sjukhus på riktigt är nog dödfödd.

Ifall servicen på svenska ska tryggas i social- och hälsovårdsreformen får nog alla aktörer se sig i spegeln, både de som skriver lagarna och de som i praktiken planerar vården. Men att ge upp de principer om en tvåspråkig kommunmedlems rätt till vård på sitt modersmål är inte rätt, inte heller i de nya landskapen.