Lömsk lansering inför långhelg

6.5.2016
Bloggar
(1)
Kristina Wikberg

Att följa med vårdreformen är som att läsa en deckare. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända och vilket följande drag blir. Spänningen stiger ju mera man läser. Så borde det inte vara när det gäller en verkligt stor samhällsreform. Den borde kunna vara förutsägbar. Och man borde kunna diskutera de stora linjerna, helst före riksdagsvalet.

För några veckor sedan meddelade regeringen att all kommunal social- och hälsovård kommer att bolagiseras. All den personal som i dag jobbar på hälsovårdscentraler kommer att flyttas över från det kommunala till aktiebolag. Det var en överraskning och frågan har inte diskuterats tidigare. Det var också oväntat eftersom den kommunala vården i till exempel Sverige kunnat fortsätta i kommunal regi, trots valfriheten.

Följande deckarblad vänds i boken på onsdag eftermiddag. Strax inför en kommande lång helg, då de flesta ser fram emot ett förlängt veckoslut och väderleksrapporterna lovar vårens första värmebölja över Finland – då publiceras en liten notis på finansministeriets och social- och hälsovårdsministeriernas hemsida. Den kommer klockan 15:55, samtidigt som de flesta lämnar sina arbetsplatser för att åka ut till landet eller börja vårstädandet på balkongen.

Innehållet är att man nu med en temporär lag ska förhindra kommunerna att ingå vårdavtal med privata bolag och göra investeringar före den stora reformen träder i kraft år 2019.

Det är faktiskt inte så många kommunalpolitiker som i vårens solstrålar ens märker det som publicerats på ministeriernas hemsidor. Men Anna-Maja Henriksson ryter till och undrar om det är grundlagsenligt att så drastiskt ingripa i kommunens självbestämmanderätt.

Också Kommunförbundet har varnat för långvariga avtal med privata bolag som inte går att säga upp ifall reformen genomförs. Orsaken är att det kan innebära stora kostnader ifall de sägs upp under avtalstiden och göra det svårt för det nya landskapet att på ett jämlikt sätt ordna vården för hela dess befolkning. Dessutom kan det innebära att kommunen måste betala för vården i två olika omgångar, dubbelt upp. Först i och med att de är bundna till avtalet och sedan i och med den nedskärning som görs via ett nytt skatte- och statsandelssystem.

Men man kan ändå fråga sig om det faktiskt är grundlagsenligt att på ett så här drastiskt sätt med förbud förhindra kommunerna att göra avtal om en verksamhet som ännu i dag hör till kommunens kompetens och självstyrelse som finns inskrivet i grundlagen. I dag finns ju ännu inget slutgiltigt formulerat förslag till vårdreform som en regeringsproposition, utan all den information vi har är muntligen uttalad på presskonferenser och i politiska linjedragningar.

Visste du annars att de kommuner som omorganiserat sin social- hälsovård på nämnda sätt är Rääkkylä, Tohmajärvi, Puolanka, Parkano, Rantasalmi, Pyttis, Jämsä, Ähtäri, Kuortane, Alavus, Soini och Sysmä? De kommuner som grundat samägda bolag med det privata företaget Pihlajalinna är Mänttä-Vilppula och Juupajoki.