SFP och KD kunde ta över

5.11.2015
Bloggar Camilla Berggren

Calle Haglund (SFP) skulle säkert vara en attraktiv regeringskumpan för Juha Sipilä (C). Medan krisen om vårdområdena pågår på torsdagskvällen börjar redan spekulationerna om hur en ny regering kunde se ut.

Om det faktiskt skulle gå så att Samlingspartiet lämnar regeringen blir det nya regeringsförhandlingar. Få tror att SDP skulle bryta sin uppgång och gå med på Sipiläs ekonomiska politik.

SFP – däremot – skulle antagligen överväga en  regeringsmedverkan på allvar. Det skulle kräva en total ändring av den internationella politiken, inställningen till flyktingar, och förstås inställningen till svenskan. De ekonomiska frågorna kan man däremot tänka sig att SFP och Centern kunde komma överens om. På tisdagen lanserar oppositionspartiet SFP sin skuggbudget. Då får vi se hur mycket den skiljer sig från regeringens linje.

Lägg därtill Kristdemokraterna, som sällan missar att meddela att de vill regera, då skulle regeringen ha en knapp majoritet på 102 ledamöter.

Det var ett märkvärdigt skådespel regeringen bjöd på under torsdagen. Två borgerliga ideologier kolliderade så det small. Juha Sipilä höll envist fast vid centerns omhuldade landskapsmodell, den modell där partiet skulle ha flest mandat i de nya områdenas fullmäktigen.

Samlingspartiet har lämnat sin modell med fem områden och gett ledningen fullmakt att godkänna upp til tolv områden. Är man redo för att ytterligare kompromissa och kan Sipilä tänka sig att rucka på landskapen? Båda partiernas beslutande organ är redo att mötas med kort varsel.

Sannfinländarna behövde inte göra just någonting, de har tillräckligt med andra problem och följer Sipiläs linje i områdesfrågan. Partiets ledning trivs också så pass bra i regeringen att de nog gärna sitter kvar – till och med med SFP.  Lägg märke till att justitieminister Jari Lindström (SF) just gett grönt ljus för en fortsatt tvåspråkighetsstragi.

Hur det än går efter torsdagens drama är det nödvändigare än någonsin att byta fokus och börja titta på vårdreformen ur medborgarnas, inte ur partiernas synpunkt.