Stort kan kanske vara bra

14.8.2015
Bloggar Camilla Berggren

Det blir ingen mjukstart i kommunerna i höst. Inom de närmaste veckorna ska förberedelserna för det som kallats århundradets reform starta. Den expertgrupp som tillsattes efter att förslaget till vårdreform havererade i våras har jobbat i målmedveten tysthet.
Inom kommunerna har man under de senaste åren med fog blivit reformtrötta. Nu ska man ta itu med att överföra största delen av sina uppgifter, byggnader och personal till nya aktörer. Det kommer inte att bli helt lätt och det kommer att innebära också ett sorgearbete. Kommunen blir aldrig mera vad den varit.

Reformen kommer att bli en utmaning, men samtidigt tycks det finnas en ny beslutsamhet i luften. De grundlagsenliga hindren ser också ut att vara undanröjda.

Ska århundradets reform alltså bli av? Det ser ut så. Reaktionerna på utredningsgruppens rapport i fredags är vid första genomläsning försiktigt positiva.
Det ser till och med ut som om experterna skulle ha kommit ihåg att beakta språkfrågorna. Den svenskspråkiga servicen nämns inte specifikt, man talar i mera allmäna ordalag om ”språkliga förhållanden”.

Det är helt okay bara vi med svenska som modersmål garanteras vård och annan service på svenska också i framtiden. Vi som har stora svårigheter att förstå bland annat mera detaljerad medicinsk terminologi på majoritetsspråket vet att det inte räcker med att de stora institutionerna (som nu blir mycket större) bedyrar att de betjänar också på svenska.
Den välvilja som finns i teorin fungerar sällan i praktiken.

Vi behöver garantera de små svenskspråkiga aktörernas rätt att finnas till också i fortsättningen. Därför är det bra att kommuner kanske kan bolagisera sina tjänster och försöka hävda sig vid konkurrensutsättningen. Men också här räcker det inte med god vilja. Om upphandlarna, det vill säga de nya mammutområdena inte skriver in kriterier som gynnar aktörer som sköter vård på svenska vid upphandlingen står vi oss slätt. En liten svensk enhet kan sällan tävla med de stora jättarna om man räknar i effektivitet och slantar.

Då vårdreformen stupade på mållinjen under våren var det största problemet finansieringen. Nu har det som blir kvar av självständiga kommuner och deras budget lämnats ifred.
I stället föreslås att staten styr pengarna direkt till de nio eller tolv områdena vilket antagligen är bättre och klarare än att ge ytterligare en instans beskattningsrätt. För vem välkomnar mera byråkrati och nya skatter, åtminstone inte medborgarna.

Vi i Svenskfinland är vana vid att säga: Litet är vackert. Stort kan också vara bra. För om vi är riktigt ärliga har social- och hälsovården inte fungerat som den ska i alla kommuner i landet. Med små resultatenheter är risken att man tvingas spara där man inte borde. Hårt pressade små enheter vet att till och med enskilda komplicerade sjukdomsfall kan sätta hela social- och hälsovårdsbudgeten i gungning.

Den stora utmaningen för reformbyggarna blir nu att hålla kvar närheten och lättillgängligheten lokalt men med starkare muskler kunna erbjuda bättre och mera jämlik service i större enheter då det behövs.