Knackkorvsmaskin

6.2.2015
Bloggar Kristina Wikberg

Grattis kommunerna! Den kommunala självstyrelsen 150 år.Vi firar 150 år av kommunalt självstyre och jubileumsfesten på ständerhuset är både högtidlig och avslappnad på en gång. Framförallt går den på två språk, finska och svenska. Jag är faktiskt lite stolt över att jag fick till det här med två språk samtidigt. Alla talar “både och” – från början. Kommunminister Paula Risikko, J-P Rantanen, som syns i YLEs nyheter, professor Henrik Meinander och vår styrelseordförande Antti Lindtman. De talar finska och svenska om varandra – på ett trevligt sätt och med känsla för ord och uttal. Fantastiskt. Ingen “pakko-ruotsi” här inte.

Allt började med att det under en annars också stressig jobbdag för inte så hemskt länge sedan gick upp för oss att den kommunala självstyrelsen fyller 150 år den 6.2.2015. Det konstaterade att något måste göras. Det här med 150 bara måste firas. Ingen kände att man orkade med något extra. Inte fanns det pengar heller. Suck, suck tänkte de flesta inom sig, så också jag.

Jag tar på mig uppgiften att ringa runt till olika samarbetspartners och fråga: vet ni om att det snart blir 150 år av kommunalt självstyre. Och nej. Ingen visste. Någon hade hört. Men ingen hade tänkt. Någon måste ju vara initiativtagaren, väckarklockan, ifall det ska firas. Och så blev det några på Kommunförbundet och jag fick min “nakki”, av VD:n. Och “nakkin” blev att snabbt tillsammans med Merja Olari-Sintonen, Jari Seppälä och Heikki Telakivifixa seminariet och festen.

“Nakki” betyder knackkorv och symboliserar sånt man bara måste göra för att det är en order ovanifrån eller utifrån. En uppgift som man bara måste ta i. “Nakki-kone” eller “knackkorvs maskin” kallar man sig då man får flera uppgifter som egentligen inte passar in i ens normala arbete och som man upplever att är på något sätt lite överlopps. Jag var i det här fallet en “nakki-kone”.

Men nu efteråt, ångrar, jag ingenting mera – för jag hade fel – det var jätteskoj – och vårt lilla team lyckades.

Bäst av allt var Lindas Grönqvists och Mattias Lindroths fantastiska videor med barn som berättar om sin syn på demokrati. Billigt gjorda, men med hjärtat på rätt plats. Filmerna gjordes med egna iPads.

Titta här vad mina fantastiska medarbetare kan åstadkomma på några timmar. Och på båda språken :)