Jaakko Lindfors: Har vi mod att ta miljökrisen på allvar?

12.2.2021
Bloggar Jaakko Lindfors

Vem vill inte drömma om ett Åbo där man kan doppa sig i den mikroplastfria Erstan, eller trampa längs trygga och snabba cykelvägar mellan olika områden inom staden? Varför utvecklar vi inte ett närtågsnät från Åbo till Nystad, Loimaa och Salo?

Tyvärr finns det idag skäl att vara orolig över några av Åbo stads livsviktiga naturområden. Bland annat Kuppis koloniträdgård, Självständighetsplan, Rönnudden och en del av Korois, Barkplan samt Katrinedal är hotade av nybyggen. Miljön, stadsbilden och trivseln borde tas på större allvar. Samtidigt borde vi förbättra förutsättningarna för gång-, cykel- och kollektivtrafiken.

Det är inte endast människorna som är beroende av en ren natur i Finland.

Att röra på sig i naturen förbättrar stadsbornas hälsa och välmående. Därför lönar det sig att värna om våra parker, skogar och grön- och vattenområden – samt om klimatet. Jag har föreslagit för stadsstyrelsen att Åbo stad ska kompensera alla träd, parker och kolsänkor, som fått ge vika för stadens framväxt, genom att anlägga nya grönområden. Efter långa diskussioner och förhandlingar förhåller jag mig försiktigt positiv till att vi kommer att lyckas ta några steg framåt i naturvårdsfrågorna. Men med tanke på den globala miljökrisen är farten alltför långsam och omfattningen alltför liten.

Det är inte endast människorna som är beroende av en ren natur i Finland. Det är ytterst sorgligt att mångfalden i vår natur tvingas kämpa för sin överlevnad. Utrotning hotar många djur som är kända för oss naturnära finländare – bland annat fjälluggla, fjällräv, Saimenvikare, varg, järv, ål, ejder, småtärna och sillgrissla. Hotade är också gråtrut, skrattmås och ladusvala, samt i växtriket pygmémossan.

Samtidigt ökar antalet skadeinsekter som exempelvis granbarkborren på grund av klimatförändringen. Granbarkborren har under de senaste åren hunnit döda hundratals stora granar i Centralparken i Helsingfors.

Om vi inte vaknar nu, när vaknar vi?

Det är en besvikelse att behöva säga det högt, men klimatförändringen har kommit in i våra liv för att stanna. Vi kan fortfarande sakta ner och förebygga de radikalaste hotbilderna. Samtidigt måste vi dock hitta lösningar för alla de miljöproblem som av en eller annan anledning inte kan lösas av våra kommunala, nationella och internationella beslutsfattare. 

Om vi inte tillsammans bromsar klimatförändringen, stoppar utrotningen av organismer och tar i tu med mikroplastproblemen i våra hav, vem är det då som ska hantera krisen? Om vi inte vaknar nu, när vaknar vi?

Till all lycka visar våra unga prov på ledarskap när det gäller att ta itu med miljökrisen och klimatförändringen. Har vi mod att ta emot deras inbjudan?

Det här är en artikel från Kommuntorget 1/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.