Coronapandemin och dess ekonomiska konsekvenser, av aldrig tidigare upplevda slag, har satt Europeiska unionens sammanhållning på prov.

I början av mars spred sig coronaviruset till Europa med en sådan fart att varken EU-institutionerna eller medlemsländerna riktigt hängde med. När det ena landet efter det andra stängde sina portar och gränser kunde man tro att EU nöjt sig med en plats på åskådarbänken. Så är det de facto inte. Europeiska kommissionen har infört ett flertal initiativ för att bland annat anskaffa medicinska förnödenheter och skyddsutrustning, stöttat forskning för att utveckla vård och vacciner, säkra fri rörelse av gods inom EU, och organiserat hemflygningar för EU-medborgare som varit strandsatta utomlands.

Förhoppningsvis förstår alla att det inte är läge att med populistiska åsikter försöka samla poäng bland väljarna

Solidaritet har varit mycket på tapeten och orsakat tvist mellan medlemsstaterna i euroområdet. De mest betydande stödåtgärderna har man kunnat enas om på regeringsnivå, men splittringar från den tidigare finanskrisen finns fortfarande kvar. Därtill har coronapandemin hårdast påverkat Sydeuropeiska länder som redan tidigare haft ett svagare ekonomiskt läge. Förhoppningsvis förstår alla att det inte är läge att med populistiska åsikter försöka samla poäng bland väljarna. Även nettobidragsländerna tjänar på att hela euroområdet återhämtar sig.

Å andra sidan har Europa sett mycket gränsöverskridande solidaritet, speciellt på lokalnivån. I slutet av mars, när epidemin slog hårt mot östra Frankrikes regioner, erbjöd de tyska delstaterna Baden-Württenberg och Saarland på andra sidan gränsen hjälp för att avlasta de franska sjukhusen. Franska patienter transporterades även till Luxemburg och Schweiz för vård. Liknande exempel finns från andra håll i Europa. 

EU:s kommuner och regioner har olika struktur och kompetensområden, men alla står nu framför liknande utmaningar. Är vårdresurserna och skyddsutrustningen tillräckliga? Hur organiserar man utbildning och andra offentliga tjänster under dessa exceptionella omständigheter? Hur stöder man bäst lokala företag som drabbats av krisen, särskilt de inom servicesektorn? När och hur öppnas offentliga lokaler och evenemang för allmänheten utan att epidemin förvärras igen?

Redan under första vecka publicerade vi över 100 berättelser från runtom i unionen.

Europeiska regionkommittén (ReK), som representerar kommun- och regionmyndigheter i EU, har startat en virtuell plattform för informationsutbyte, där kommunerna och regionerna kan dela med sig av sina erfarenheter av coronaepidemin och hur dess konsekvenser har hanterats. Via forumet kan man även förmedla åsikter och idéer om hurdana handlingar som behövs på EU-nivå.

Redan under första vecka publicerade vi över 100 berättelser från runtom i unionen. Även några finländska städer har varit aktiva med att dela med sig av sina erfarenheter via kommitténs finländska medlemmar och delegationens koordinerade organisation, Kommunförbundet.

Den aktuella krisen visar att vi bör grundligt reflektera över EU:s politik, jurisdiktion och övriga funktionalitet.

I ett uttalande framställt av Regionkommitténs politiska grupper betonar grupperna ett behov av en EU-mekanism för nödsituationer inom hälsoområdet, för att stärka EU:s budget och för att skapa en återhämtningsfond som fokuserar på hållbar lokal infrastruktur. De globala målen för hållbar utveckling och den europeiska gröna given borde ha en central roll i EU:s återhämtningsplan. 

Den aktuella krisen visar att vi bör grundligt reflektera över EU:s politik, jurisdiktion och övriga funktionalitet. Konferensen om Europas framtid, som var planerad att starta på Europadagen, är därför fortfarande mycket aktuell. Nu mer än någonsin behöver vi en direkt dialog med medborgarna samt med regional- och lokalnivåns representanter om hur vi kan göra Europeiska unionen mer effektiv, solidarisk, demokratisk och hållbar.