Johanna Lindholm: Hangö saknar strategi för tvåspråkigheten 

7.4.2020
Bloggar Johanna Lindholm

En nyhet som väckte mycket diskussion för en tid sedan var att det finns finlandssvenskar som upplever att de inte kan tala finska tillräckligt bra.

I stället för att tyngdpunkten i undervisningen som nu ligger på grammatik, önskar de mer övningar i kommunikation. Ofta är det ju finskspråkigas färdigheter i svenska som debatteras i vårt land. Just därför var den här debatten både tankeväckande och välkommen.

Kommunrundan 2020

Under 2020 uppmärksammar Kommuntorget alla tvåspråkiga kommuner veckovis med artiklar, bloggar och fakta.
>> Alla artiklar

Tipsa oss om ämnen i din kommun! Mejla redaktionschef Dan Lolax.

I samband med att frågan lyftes upp, fick folk ringa in till Svenska Yle och berätta om sin egen språkliga identitet. Här rymdes allt från krigsbarn och personer som i sin barndom skickats på så kallat finnbete, till personer som vuxit upp i tvåspråkiga hem.

Här på udden inleddes förfinskningen på 1950-talet i samband med industrialiseringen.

Ingen av de som deltog i programmet beklagade sig för att ha lärt sig båda språken. Det här fick mig att fundera på fenomenet tvåspråkighet i min hemstad Hangö.

Här på udden inleddes förfinskningen på 1950-talet i samband med industrialiseringen. En av de fabriken som bidrog till utvecklingen var Aarne Karjalainens textilfabrik Hyvon Kudeneule som 1955 etablerade sig i Hangö. Den drog till sig finsk arbetskraft, medelst unga kvinnor från Östra Finland.

”Kudiluttorna”, som kvinnorna kallades i folkmun, bildade ofta familj med ortens svenskspråkiga män. Ibland blev familjerna tvåspråkiga, alltså föräldrarna talade sitt eget modersmål med barnen. Men lika ofta, om inte oftare på den tiden, valde familjerna ett språk, ofta moderns, vilket ledde till att Hangö i rask takt förvandlades till en tvåspråkig kommun.

Inflyttningen ledde till politiska motsättningar och språkstrider, vilket ur svenskarnas synvinkel ledde till att svenskan ändå – tack vare eller på grund av – politisk skyddsmentalitet, behöll sin stark ställning. Först i mitten av 1980-talet ändrade den språkliga balansen så att finskan blev i majoritet.

Många familjer är tvåspråkiga. Ändå finns det medlemmar ur båda språkgrupperna, som varken förstår eller talar det andra inhemska.

Än i dag råder nästan jämstarka förhållanden. Nuförtiden är språkklimatet tolerant. Många familjer är tvåspråkiga. Ändå finns det medlemmar ur båda språkgrupperna, som varken förstår eller talar det andra inhemska. Detta trots att det vore så lätt att lära sig båda språken.

Det saknas helt enkelt en medveten strategi för att bevara, men framförallt utveckla Hangös tvåspråkighet. I fjol blev det visserligen möjligt att läsa det andra hemspråket från klass ett i skolan, men det finns till exempel inte till dagsdato ett språkbad i Hangö. Om man vill skapa en tolerant och bejakande attityd till två- eller flerspråkighet gäller det att börja i unga år.

Jag skulle vilja se att Hangö mer aktivt än tidigare lyfte upp sin tvåspråkighet, gjorde den till sitt varumärke.

Det här ger Hangö alla möjligheter att gå i bräschen för en levande tvåspråkighet.

Med vår historia har vi rent konkreta erfarenheter hur en tvåspråkig miljö uppstår och framgångsrikt fortlever. Det här, i samband med att forskningen inom tvåspråkighet i dag kan erbjuda helt andra verktyg hur man kan hanterar en vardag på fler språk än ett, ger Hangö alla möjligheter att gå i bräschen för en levande tvåspråkighet.

Vårt geografiska läge och det faktum att vi är en hamnstad gör att vi kunde vara ett språkligt fönster mot Norden, Baltikum och världen.