Fyra saker att hålla koll på i kommunerna under 2020

31.12.2019
Bloggar Dan Lolax

Vi står inte bara inför ett nytt år utan också inför ett nytt decennium. Och även om tolvslaget i natt inte kommer att ringa in plötsliga förändringar så finns det skäl för kommuninvånarna att hålla koll på hur beslut som redan tagits förverkligas, och på hur mer långsiktiga frågor diskuteras.

Vi listar fyra frågor som kommer att påverka folks vardag direkt eller indirekt. I artikeln finns länkar till tidigare artiklar om frågorna.

Den utvidgade läroplikten

Beslutet att utvidga läroplikten så att den omfattar unga tills de fyller 18 är ett av regerings tydligaste mål, men fortfarande omgiven av många frågor. Hur ska stigen från grundskolan till andra stadiet se ut för elever som inte är motiverade att fortsätta studera? Vad händer efter att de fyllt 18, och hur ska hemkommunernas ansvar för elever på andra stadiet se ut om yrkesskolan eller gymnasiet finns på annan ort?

Det här är frågor som arbetsgrupper ska söka svar på under 2020, och det är bråttom. Lagändringen träder i kraft 2021, alltså berör den de elever som börjar nian i höst. Elever, föräldrar, lärare och handledare och bildningsdirektörer ute i kommunerna måste få klarhet i vad den utvidgade läroplikten innebär under årets första hälft. Om inte kommer så obesvarade frågor att ge mer vatten på kvarn till dem som kallat förändringen för ett missriktat slöseri med resurser.

Den subjektiva dagvårdsrätten

Regeringen Sipilä begränsade den subjektiva rätten till småbarnspedagogik, och trots att en hel del kommuner valde att inte implementera begränsningen så välkomnar många regeringen Rinnes/Marins beslut att slopa begränsningen. Den subjektiva dagvårdsrätten återinför i augusti 2020, och samtidigt är det tänkt att relationstalet mellan barn och personal ändras. Framöver ska det finnas en pedagog per sju barn (om barnet fyllt tre och är på dagis mer än fem timmar per dag).

Smolk i glädjebägaren är att tillgången på dagvårdspersonal varierar. Bristen på personal och dagvårdsplatser i Helsingfors har skapat rubriker, och den bristen gäller också dagvården på svenska. Att huvudstaden har problem att fylla vakanser tyder på att personalens löner släpar efter, i relation till vad det kostar att bo i Helsingfors. Det problemet måste lösas, samtidigt som statsmaktens löfte om att utökade uppgifter för kommunerna kompenseras fullt ut måste hållas. Ingen lätt ekvation.

Kommunernas uppgifter

Frågan om kommunernas uppgifter handlar inte bara om hur de kompenseras av staten utan också om vad kommunerna ska ansvara för. Alla kommer ihåg att Sirpa Paatero (SDP) avgick på grund av informationsgången kring frågan om Posten. Då var det främst uppdraget som minister med ansvar för statens ägarstyrning som skärskådades. Bortglömt är, att då Paatero nu är tillbaka som kommunminister så ligger en ny tvist och gror vad gäller kommunernas uppgifter.

Utredningar om huruvida kommunerna kan ha olika uppgifter, som Helsingin Sanomat döpt till ”lätta kommuner”, fick förra kommunministern Anu Vehviläinen (C) att surna till på Paatero. Helt klar kommer det ojämlika kommunfältet, urbaniseringens tilltagande takt och regeringens uttalade mål att hålla hela Finland levande att kräva åtgärder. Frågan är om de görs självmant av kommunerna, genom kommunsammanslagningar, eller om statsmakten försöker styra dem mot sådana lösningar.

Kommunalvalet 2021

Det kan verka förhastat att prata om kommunalvalet i april 2021 men mycket av det som sker under 2020 kommer att färga nästa års val och påverka hur kommunerna styrs fram till 2025. Den framgång som Sannfinländarna haft i opinionsmätningarna det senaste halvåret kommer att testas på riktigt i kommunalvalet. Frågan är om partiets och ordförande Jussi Halla-ahos nationella popularitet kommer att ge Sannfinländarna ytterliga fullmäktigeplatser oavsett hur kandidatrekryteringen lyckas.

Och i anslutningen till den frågan: Hur kommer kandidatrekryteringen, som inleds 2020, att lyckas överlag? Sannfinländarna förmåga att slå mynt av debatter om frågor som något orättvist brukar stämplas som identitetspolitik handlar också om polarisering. Polariseringen har överlag fört med sig osakligheter, personliga påhopp och hot som kommer att dämpa intresset för att delta i politiska val. En förhoppning, inte bara inför 2020 utan också för det nya decenniet, är att den allmänna politiska debatten återgår till sakfrågorna. Vägen fram till kommunalvalet kommer att visa om det lyckas.