Ett par procent här och där

28.11.2016
Bloggar Erik Brunström

Jonä. Visst. Nog skiljer det ett par procentenheter i genomsnittlig inkomstskattenivå mellan åländska kontra finländska kommuner. Men det borde egentligen vara större skillnad än så, då de åländska kommunerna inte har hand om sjukvård och gymnasium. Och skillnaden är egentligen större än så, då avdragen i beskattningen är större och inte alltid kompenseras kommunerna.

År 2017 ligger samtliga åländska kommuner under Finlands genomsnittliga inkomstskattenivå om 19,91 procent. På Åland är snittet 17,61 procent. Nivåerna varierar mellan 16,50 och 19,75 procent. I Finland är variationen mellan 17,00 och 22,50 procent. Men skillnaderna i effektiv beskattning är ännu större. Samtidigt är även fastighetsskatterna lägre här. Gemensamt för både Åland och Finland är dock att det totala skatteuttaget ökat snabbt det senaste decenniet.

”Planerna på att begränsa kommunernas skatteuttag ter sig omotiverade och vore ett allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen”

Traditionellt har Mariehamn, några åländska landskommuner och Grankulla stridit om att ha lägsta skatten i landet. Den har länge legat runt 16,50 procent. Mariehamn har nu tappat topplaceringen till förmån för grannkommunen Jomala. Bland annat samfundsskatteintäkterna har minskat. Och landskapsandelssystemet har inte följt kommunernas faktiska kostnadsutveckling. Det har lett till höjda inkomstskatter och införande av fastighetsskatt för permanentbostad mer mera.

De åländska kommunerna har för övrigt plötsligt fått ett radikalt uppsving i samfundsskatterna, både för innevarande år och enligt prognos för de kommande åren. Ökningen är betydligt större än genomsnittet för landet. Ännu vet ingen riktigt varför. Det vi däremot vet är att landskapsregeringen å andra sidan avser att inte kompensera de åländska kommunerna för konkurrenskraftsavtalet och det skattebortfall som följer av detsamma.

Både på Åland och i Finland ser vi nu ändå att kommunerna anpassar sitt skatteuttag efter rådande omständigheter och förutsättningar. Planerna på att i anslutning till vård- och landskapsreformen begränsa kommunernas skatteuttag ter sig därför omotiverade. Det vore ett allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Och fatalt för den åländska självstyrelsen. Det skulle dessutom slå extra hårt mot just de åländska kommunerna, som inte får motsvarande minskade uppgifter inom socialvården med mera.

Erik Brunström