Betala själv för gynekologbesök – eller vänta i fem år

1.6.2016
Bloggar Jenny Jägerhorn, Kommuntorget

Obstetrical_examination_(1822)[1]Gynekologin inbegrips inte i valfriheten i den valfrihetsmodell som presenterades av professor Mats Brommels på en presskonferens igår. Just den här delen väckte förstås ett ramaskri på sociala medier när De grönas Emma Kari publicerade ett inlägg där hon skrev: “Nu någon gräns, de gynekologiska besök som kvinnor idag får FPA-ersättning för föreslås i framtiden i skuggan av vårdreformen bli helt och hållet avgiftsbelagda, privata tjänster…. Och när männen  sätts att framställa listor om det som anses viktigt i ett välfärdssamhälle blir kvinnorna utanför. Det här kan inte godkännas!” Lätt att hålla med, men är det här populism? Jo och nej.

Efter den officiella delen av presstillfället frågade vi journalister Brommels om det faktiskt blir så att kvinnor måste betala för gynekologbesök helt och hållet själva i framtiden. Svaret var jo – men du kan också i fortsättningen vid behov få remiss till gynekolog. Vårdcentralen som agerar ”portvakt” avgör alltså behovet och pengarna följer med.

Idag får man ju för det mesta inte tid hos gynekologer på den offentliga sidan utan remiss från en allmänläkare (som visserligen ska kunna göra rutinkoll), om man inte är riktigt sjuk. Till en privat gynekolog räcker det med ett samtal eller några klick på nätet. Skillnaden från läget idag blir alltså att FPA-ersättningen faller bort om valfriheten förverkligas enligt Brommels förslag. Brommels tycker att FPA-ersättningen ändå är ”minimal”, 15 procent. Idag erbjuds kvinnor i åldern 30-60 cellprovsgranskning vart femte år, i en del kommuner också något yngre eller äldre kvinnor. Jag ringde upp Brommels som bekräftade att tanken är att de här cellprovs-screeningarna ska fortsätta också i framtiden. Men räcker det med att ta ett prov vart femte år, undrade jag. Cancer i livmoderhalsen kan ju vara helt symtomfri. Brommels svar lyder: ”Jo det gör det, jag skulle känna mig ganska trygg i systemet”.

Men nu är ju Brommels ändå inte kvinna och behöver inte ha ångest över sin hälsa i den här frågan.

Tiotusen euro under en livstid?

För många kvinnor ingår gynekologbesök i arbetshälsovården. Men för dem som inte har den förmånen har FPA-ersättningen ändå varit en liten tröst. För egen del landade prislappen för ett besök hos gynekologen nyligen på nästan 200 euro. Gynekologen tog dryga 100 euro, papa-provet kostade en 50-lapp och dessutom hade vårdbolaget mage att ta 40 euro betalt för användningen av ultraljudsapparaten. Hittills har det ju hetat att kvinnor ska gå på rutinkontroll varje eller vartannat år. Det blir ganska många tusenlappar att punga ut under en livstid. För en kvinna som börjar vid 18-årsålder och pedantiskt fortsätter med årliga besök till 80 talar vi om tiotusen euro, om vi utgår från kostnaderna i mitt eget exempel. Och då är 15 procent inte längre obetydande.

En förklaring till upproret i sociala medier är en förväntan att det skulle bli en förbättring på den här punkten, att valfriheten skulle innebära att man faktiskt fick välja fritt, också gynekolog. På det här svarar Brommels: “Det har aldrig varit avsikten. När vi talar om samhälleliga resurser kan det aldrig vara ett fritt val. Det finns ett övre tak för hur mycket skattepengar som kan användas. Men det är fritt fram att besöka gynekologen varje år, om man är villig att betala själv. Samhället ska inte betala för något där det finns en tydlig evidens för att man inte behöver gå varje år”.

”Årliga besök inte nödvändigt”

Är det då så att man från privat håll tutat ut att årlig granskning är ett måste i syfte att tjäna mer pengar? Är det vi kvinnor som blivit lurade och känt oss tvungna att gå privat varje år för att det offentliga inte räcker till? Enligt Elina Hemminki, forskningsprofessor vid Institutet för hälsa och välfärd är det inte nödvändigt med årliga besök hos gynekologen, hon menar att det räcker med de tjänster som den offentliga sidan erbjuder.

Men vem vill leka rysk rulett med sin hälsa? Ju tidigare man hittar cellförändringar desto effektivare kan de åtgärdas.

Tröskeln till att remittera patienten vidare till gynekolog kommer att bero på hurdant finansieringssystemet är (remisserna får inte höja vårdcentralens kostnader för mycket). Men om finansieringssystemet är sådant att övervakaren får “ge böter” åt dem som skriver för många remisser är läget ett annat.

Kommunförbundet har sagt att regeringen borde överväga att slopa de generella ersättningarna för besök och undersökningar hos privatläkare och istället kanalisera en del av de 38 miljoner som man skulle spara till att ersätta en del av kostnaderna för ögonläkarbesök och möjligen också gynekologbesök. Motiveringen är att den här servicen i praktiken inte erbjuds inom den offentliga sjukvården idag.

Hallå regeringen, kanske värt att lyssna på det här? Jag tror vi är ganska många som inte vågar lita på att granskning vart femte år är okej. Gynekolog-diskussionen är bara en liten droppe i helheten, det finns så mycket att gräva i och så många problem att lyfta fram när det gäller vårdreformen att man blir alldeles matt. Målet med vårdreformen var att öka jämlikheten, gäller det inte mellan könen?