– Det är bara saker! De kan ta allt. Det enda som betyder något är människor. Det enda som betyder något är den du älskar. Så säger Olivia (Liv) Halston i Jojo Moyes  bok Sophies historia.

Och det passar in i mina tankar om flyktingarna från bl.a. Syrien. Ägodelarna är försvunna. Husen raserade. Men människorna är viktiga, mödrarna, fäderna, tanter, kusiner, den utvidgade släkten och möjligheten att hålla kontakt med dem och veta att de lever, klarar sig, eller känna till deras öden. Det är alltid viktigare att få en försäkran om vad som hänt än sväva i ovisshet.

Därför finns mobiltelefonerna. Jag kan inte se att flyktingar är förmögna för att de har en telefon som ofta är deras enda livlina till sitt förra liv. Jag tror inte att någon vill bli flykting. Det är något du tvingas till. Eftersom det inte finns några alternativ.

Tänk på förflyttningen av karelarna, tänk på Porkalaområdet som utarrenderades till Sovjet. Där hade vi våra egna flyktingar. Som fick hjälp och stöd, ibland bättre – ibland sämre.

Annons



Varför skulle människor med en annan tro, andra seder och en annan kulturbakgrund vara DE ANDRA, medan vi är vi i vår egen trygga värld. Vår välfärdsvärld.

Om vi skrapar på en del människor är de fulla av fördomar om vad skall de ensamma flyktingmännen ta sig till? Är de ett HOT mot våra kvinnor? Är de ett hot på arbetsmarknaden, finns det en arbetsmarknad för dem? Dumpar de lönerna. Skall Finland försörja tiotusentals sysslolösa muslimer? Osv…

Utan vidare förändrar flyktingarna Europa. Vi kommer alla att beröras av denna nya folkvandring. Varför försöker vi inte göra det bästa av den? Kan vi ta emot dem med öppet hjärta, på en jämlik nivå?

Vi vet inte vilka fasor de mött på sin långa färd mot nytt liv. De som klarat sig. Nu planerar Turkiet stora läger på den turkiska kusten för att hindra flykten över Egeiska havet och Medelhavet. Blir interneringen ett alternativ?

Framför allt störs jag av resonemangen om vi och DE. Som om de/flyktingarna inte riktigt var dugliga individer, inte som vi i alla fall.

Vad hände med medmänsklighet och omtanke?

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *