Olika perspektiv på språket i skolan

Det är så där underbart oproblematiskt sikin sokin på svenska och finska. Ungefär så beskrevs Grankulla för mig av en person som hört att jag ska börja jobba där. Det här var för två år sedan. Levande tvåspråkighet har sin charm, har jag fått uppleva sedan dess.

Balansen mellan att skydda det svenska språket genom att värna om svenska rum och att  befrämja en levande tvåspråkighet genom aktivt samarbete och dialog med den finska språkgruppen kan vara svår och ofta uppfattas de båda perspektiven som uteslutande  varandra. Måste det vara så?

Mitt svar är nej, men det är viktigt att anpassa sin egen språkstrategi enligt miljön och enligt målgruppen. Det här framgick ganska tydligt på Kommunförbundets bildningsdirektörsdagar 5-6.2, som samtidigt var ett led i Utbildningsstyrelsens Toppkompetens-satsning.

I Utbildningsstyrelsens nyss publicerade studie framgår det att 51 % av eleverna i svenska skolor kommer från enspråkigt svenska familjer, 40 % från tvåspråkiga familjer, 4 % från helt finskspråkiga familjer och 5 % från familjer med annan språkbakgrund.

 

Den heterogena bakgrunden bland eleverna ger utmaningar för den svenska skolan. Elever med olika språklig bakgrund behöver olika modeller, olika typ av stöd. Men skillnaderna mellan olika regioner är  mycket stora. Om miljön är väldigt finsk läggs tyngdpunkten sannolikt på stödet av det svenska skolspråket. Ta då inspiration av Utbildningsstyrelsens Skolspråk-material (PDF) eller av svenska Barbro Westlunds Aktiv läskraft-material. Det är värdefulla satsningar som inte får glömmas i bokhyllan. Vanda har också en egen fin modell för det här arbetet.

I en kommun med mer jämbördiga förhållanden mellan språkgrupperna behövs det här stödet för skolspråket också, men då finns det mer utrymme för att aktivt dessutom utveckla  samarbetet mellan språkgrupperna. Grankulla har en stor andel svenskspråkiga, och motsvarar ungefär medeltalet i Utbildningsstyrelsens studie, samhället är starkt tvåspråkigt och på ganska jämbördig basis. Vi har från förr språkduschar och språkbad och har nu inspirerade av modellen i Vasa kört igång en egen variant av tandem-modellen mellan det finska och svenska gymnasiet. Det handlar om autentisk kommunikation mellan en finsk och svensk studerande inom ramen för undervisningen i det andra inhemska språket. Modellen gäller dem som har sk. vanlig finska,  inte dem med modersmålsinriktad finska. De kan ju redan prata finska. För tjänstemän och lärare kan det också vara viktigt att få impulser från finska skolor, t.ex. gällande lärmiljöer och digitalisering. Det är också värt att fundera över hur vi tar in t.ex. bibliotek, ungdoms-, idrotts- och kulturtjänster eller olika föreningar i det språkbefrämjande arbetet.

I en annan kommun kan språkstrategin mest  handla om kampen för den svenska skolans  existens. Här vill jag lyfta fram Helsingfors aktuella principbeslut om skolnätet som är på väg till stadsstyrelsens behandling. Där har man nämligen förstått att svenska skolor ska kunna vara mindre (vilket också innebär dyrare) än de finska. Hoppas den här medvetenheten sprider sig till alla kommuner. Jag vet att det inte är klart och tydligt för alla.

Barbro Westlund från Stockholms universitet berättade förresten på seminariet att hon sträckläst den nya finländska läroplanen för grundläggande utbildningen, LP2016, från pärm till pärm. Hon jämförde med Kanadas motsvarande där läsförståelsen, tänkandet och engagemanget i läsandet betonas framom mekanisk och kvantitativ läsning och läslusta. Hon såg samma viktiga element i den finländska läroplanen. Finland fick verkligen beröm för LP2016. Jag gillar den också!

Titta ännu på Helsinge skolas och Helsinge gymnasiums fina flash mob där 450 elever gör något i ett köpcentrum i Vanda som man blir riktigt varm om hjärtat av:

[https://www.youtube.com/watch?v=2RgBYryTw8w]