Minna Karhunen: Vilken miss!
Finansminister Riikka Purra (Sannf.) och statsminister Petteri Orpo (Saml.) Foto: Statsrådet, Fanni Uusitalo
I regeringsprogrammet konstateras det att kommunernas mångfald är en styrka. Därför borde också olika tillvägagångssätt med lokala utgångspunkter ses som en styrka.
Många förslag som verkar förverkligas handlar om att öka kommunernas uppgifter – och utgifter.
Då man i kommunsektorn inför riksdagsvalet funderade över målen för nästa regeringsprogram, stod det klart att det inte var realistiskt att kräva mer pengar. Den kommunala ekonomin var till följd av coronastöden exceptionellt stark och statsfinanserna exceptionellt svaga. Också välfärdsområdenas ekonomi var uppenbart osäker.
Vi satte en uppluckring av regleringen som främsta mål, vilket skulle ge kommunerna en möjlighet att själva skapa handlingsutrymme i sin ekonomi. Bristen på kompetent arbetskraft undergräver också kommunernas förmåga att fullgöra sina lagstadgade skyldigheter. Olika dimensioneringar och behörigheter löser inte problemen, då det inte finns arbetskraft att tillgå. Inte heller kan alla som kommer in på arbetsmarknaden anställas av den offentliga sektorn. Privata tjänster och särskilt exportindustrin, som är avgörande för hela Finlands framgång, behöver arbetskraft. Vi måste klara oss inte bara med mindre pengar, utan också med mindre arbetskraft. Det här lyckas om vi gör saker på ett nytt sätt.
Läs mera, Svenska Yle 16.4.2024: Så här ska regeringen spara 3 miljarder euro
I lagstiftningen kryllar det av detaljerade bestämmelser om var och hur tjänster ska tillhandahållas, då fokus i stället borde vara på slutresultatet. Det går att nå resultat på många olika sätt. I regeringsprogrammet konstateras det att kommunernas mångfald är en styrka. Därför borde också olika tillvägagångssätt med lokala utgångspunkter ses som en styrka.
När händerna är bundna finns det inte rum för nya innovationer och arbetssätt. Arbetsfördelningen, arbetsmetoderna och tekniken är knutna till befintliga strukturer. Finland har hamnat på efterkälken i den internationella produktivitetsutvecklingen inom många sektorer. Samtidigt har den detaljerade normstyrningen ökat.
I regeringsprogrammet satte regeringen som mål att avveckla normer. Vi blev mycket entusiastiska över det här, trots att cynikerna varnade oss; inte har det lyckats tidigare heller. Vi beslutade att det åtminstone inte skulle finnas brist på förslag. Och tack, kära kommuner och städer! Finansministeriet fick ta emot totalt 537 förslag till lagändringar och 57 förslag till lagförslag.
Arbetet med att luckra upp normer har nu inletts, och vi får väl erkänna att det inte hörts många hurrarop från sektorministerierna. Finansministeriet, som är det samordnande ministeriet, gör sitt bästa, men från de övriga ministerierna har det varit sparsamt med tack. Inte heller har ministerierna lagt fram några egna förslag, men nog kommit med nya normförslag till riksdagen som gäller kommunernas uppgifter.
Politikerna, och särskilt regeringen med Marttinens arbetsgrupp, som sökte ytterligare besparingar på tre miljarder, har däremot varit entusiastiska. Och ivern gäller i synnerhet eurobeloppen.
De värsta utsikterna ser ut att bli verklighet. I budgetförhandlingarna beslöts det om nedskärningar i kommunernas finansiering, men normuppluckringen görs senare – om det alls görs. Kanske var det ett misstag att hoppas på så mycket. Kan ha varit en rejäl miss!
