Vad kostar det att bli invald?
Jag har ställt upp i kommunalvalet två gånger , 1992 och 1996. Det var i Esbo. Jag var ung förvärvsarbetande mamma och min drivande kraft var att dagvården måste organiseras bättre. Jag hade två små barn. Vi var inte rika, vi var en helt vanlig familj med studie- och bostadslån.
Jag kommer ihåg att jag satte lika mycket pengar på de två valen som vad en personbil hade kostat. Allt från egen ficka. Det var nog säkerheten i och med att jag hade ett heltidsjobb som gjorde att jag vågade ta den ekonomiska risken för vår familj. Nu flera år efteråt har jag emellertid frågat mig om jag var riktigt klok.
En kartläggning av hur stora valbudgetar kandidaterna hade i kommunalvalet 2012 visar att det rör sig om oerhörda summor i de större städerna. Att bli invald kostar så mycket att man kan fråga sig om det är etiskt rätt. Och nu talar vi inte om presidentvalskampanjen i USA utan om vårt eget gräsrotsval, kommunalvalet.
I de mindre kommunerna är valbudgetarna betydligt blygsammare, men att bli invald i Helsingfors kostar i snitt 5 594 euro per kandidat. I Esbo, Åbo eller Vanda ligger valbudgetarna i snitt mellan 1 872 och 2 865 euro.
När man tittar på de tio kandidater som satt ut mest pengar för att bli invalda hittar man t.ex. Harry Bogomolof som satsat 22 878 euro och Marcus Rantala 22 408 euro i Helsingfors. Carl Haglund har satsat 21 639 euro i Esbo. Allt är inte egna pengar, utan utomstående finansiärer, som stiftelser, företag och insamlade medel står för det mesta. Ändå frågar jag mig om det här har gått för långt. För de här summorna får man redan mycket mer än en begagnad personbil.
Det är inte etiskt rätt att kommunalvalet ska få kosta så mycket. Det är fråga om ett gräsrotsval där kommuninvånarna ska välja in sina representanter i fullmäktige. Ett val där alla oberoende av ekonomiska möjligheter ska kunna ha lika möjligheter. Ifall den här utvecklingen fortsätter så börjar jag luta mot att Sveriges system med listor och partier som tar det ekonomiska ansvaret faktiskt är bättre.
