Mera glädje, mänsklighet och förståelse på jobbet
Jag är född den 4 juli 1960. Det betyder att jag i sommar fyller 56 år. I över 40 år har jag jobbat i olika roller sedan mitt första sommarjobb i Hagalund i Esbo då jag kröp på knäna och rensade ogräs i stadens rabatter. Det har nästan alltid varit roligt, men visst har det funnits jobbiga tider också. Chefens roll – ledarskapet – har alltid varit viktigt.
Mina reflektioner tar avstamp i den både skrämmande och inspirerande inledningen av professor Guy Ahonen på tankesmedjan Agendas seminarium förra veckan. Ahonen talar om ett bättre arbetsliv och ett produktivitetslyft som kunde åstadkomma besparingar på miljarder. Mycket kan ske genom ett bättre ledarskap.
I praktiken handlar det om det sjuka arbetslivet. Eller de sjuka arbetstagarna. Årligen förlorar samhället över 25 miljarder euro på grund av sjukpensioner, sjukfrånvaro, sjuknärvaro och arbetsolycksfall, säger han. Och han får medhåll av Akavas Sture Fjäder om att man via ett bättre arbetsliv kunde öka produktiviteten och spara mer än alla konkurrenskraftsavtal tillsammans. Fjäder säger att han inte har gjort nästan något annat under det senaste året än avtalsförhandlat om hur man kan spara mera pengar.
Det handlar inte bara om Finland, trenden är internationell. Kostnaderna stiger i alla de nordiska länderna. Visserligen har man också åstadkommit mirakel, till exempel med hjärt- och kärlsjukdomarna, som enligt statistiken sjunkit rejält. Men det nya, stora orosmoment som är svårt att greppa är de psykiska sjukdomarna som ökar, särskilt bland unga arbetstagare under 35 år. Allt flera unga både sjukskrivs – och dessvärre, förtidspensioneras av alltför stora mentala belastningar.
Det verkar som om det har något med den teknologiska utvecklingen att göra. Kanske det är fråga om det negativa som digitaliseringen medför. Samma trend finns i hela västvärlden. Ahonen säger att en hypotes är att elektroniska apparater som används sent på kvällen kan försämra sömnkvaliteten. Att vara ständigt uppkopplad innebär också social belastning. Också det idoga sittandet är ett problem, sittandet är lite som asbest var förr. Man rör sig inte, man sitter för mycket, man är ständigt uppkopplad, och utan goda relationer ökar risken för psykiska sjukdomar.
Sfp:s Anna-Maja Henriksson tar upp frågan om personalen och social- och hälsovårdsreformen. Fastän man i företagen mäter produktivitet i pengar är det fråga om precis samma sak i kommun och stat. Hur ska det gå då över 220 000 personer i och med social- och hälsovården snart ska få en ny arbetsgivare då de överförs till de 18 nya arbetsgivarna, de nya landskapen.
Jag har nu mer än 40 år av erfarenhet från olika positioner i arbetslivet och det känns som om jag varje dag har något nytt att lära mig. Jag borde bli bättre på att se människorna och förstå deras situation trots att de inte alltid säger vad som felas. Jag borde bli bättre på att ge dem frihet att skapa den goda atmosfären. Och jag borde framförallt varje dag ge ut lite mera av mig själv i form av glädje, skratt, mänsklighet och förståelse, vilket kan leda till att vi alla tillsammans, på min lilla arbetsplats, mår lite bättre och tycker att det är lite roligare att jobba.
