Gestrin: Fem sote-områden bra för svenskan i Nyland

Bo Lönnqvist, Johanna Lindholm och Christina Gestrin presenterade resultatet för projektet Nyland 2019 på torsdagen i Kommunernas hus.
Bo Lönnqvist, Johanna Lindholm och Christina Gestrin presenterade resultatet för projektet Nyland 2019 på torsdagen i Kommunernas hus.
7.6.2019

Centerns landskapsmodell ter sig extra kantig just i folkrika Nyland, där kommunerna kommit fram till en egen lösning för hur social- och hälsovården kunde organiseras. Landskapsmodellen utesluter ännu inte att kommunerna skulle få anordna sina vårdtjänster.

I över ett år har Christina Gestrin arbetat som specialsakkunnig för projektet Nyland 2019, som banat väg för social- och hälsovårdsreformen i Nyland. Hennes uppgift har varit att trygga svenskspråkig vård inom det framtida landskapet Nyland.

Nu är det 2019 och reformen befinner sig fortfarande i startgroparna. Däremot har Gestrins arbete inte gått förlorat, utan kommer att fungera som bas för fortsatta utredningar inom den nya reformen. Projektet tar slut den sista juni.

Resultatet av projektet presenterades på ett seminarium på torsdagen i Kommunernas hus. Huvudbudskapet är att de förslag som genererats av Nyland 2019-projektet kan tillämpas i den kommande organisationen,  oberoende av vilken modell regeringen väljer att gå in för.

Fem olika områden

— Jag tror på att dela in social- och hälsovården på basnivå i fem områden. Utöver det behöver vi  ett samarbetsområde för de svenskspråkiga tjänster som behöver ett större befolkningsunderlag, säger Gestrin.

Det är frågan om områden där andelen svenskspråkiga understiger 30 procent, har Nyland 2019 utrett.

Om fem sote-områden bildas i Nyland så blir fyra av dem tvåspråkiga (dvs. innehåller åtminstone en tvåspråkig kommun). Endast samkommunen Keusote ( Hyvinge, Träskända, Mäntsälä, Nurmijärvi, Borgnäs och Tusby) är helt och hållet finskspråkig.

Det finns speciellt sårbara tjänster som inte fungerar på svenska  i dagens läge: psykiatri och missbrukartjänster, familjetjänster och tjänster inom äldreomsorgen och för personer med funktionsnedsättning.

Som exempel tar Gestrin upp familjerådgivningen i Esbo där ett hundratal familjer kontinuerligt använder sig av tjänsterna. Två personer har jobbat med dessa familjer i Esbo, men för ett halvt år sedan blev den ena mammaledig och den andra sade upp sig.

— Plötsligt fanns det ingen inom hela sektorn. Så här sårbart kan det vara. Därför behövs en större pool av personal och samarbete över kommungränserna.

Valfriheten krånglade till det

En av lärdomarna från beredningen av den föregående regeringens reform är hur svårt det är att dra en gräns mellan anordnare av tjänster och producenter, säger Gestrin.

— Man kommer in på varandras tomter hela tiden. Därtill fanns det privata aktörer bland med. Det gjorde det hela jättekomplicerat.

— Det känns enklare när valfriheten inte längre är med, utan den offentliga sektorn ska fungera som huvudsaklig arrangör av vården. Det är viktigt för svenskspråkiga eftersom en hel del service helt enkelt inte existerar på svenska, utan måste köpas in, säger Gestrin.

— Nu föreslår regeringen istället att utveckla servicesedelsystemet och personliga budgeter för att förverkliga valfriheten, säger Johanna Lindholm från Folktinget som arbetat som specialsakkunnig vid Nyland 2019.

Särlösning: Vem ska lämnas utanför?

När det kommer till en nyländsk särlösning måste områdena vara tillräckligt stora för att fungera.  Att till exempel lämna väst- och östnyland utanför vore en dålig lösning.

— Jag tror inte alls på en särlösning för Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda. Övriga Nyland skulle lämnas utanför även om det är där som problemen finns, säger Gestrin.

Därför tycker jag modellen med fem samarbetsområden är bättre med tydligt definierade, någorlunda jämnstora områden.

Enkätsvar 2018: Fick du tid till en sjukskötare, läkare, socialarbetare eller annan personal som betjänade dig på svenska?

Det finns ett enormt motstånd i Esbo att bli underställd Helsingfors, menar Gestrin. Det viktigaste är att kunden får sin service.

Lindholm och Gestrin håller med om att Vanda-Kervo området är mest utsatt när det gäller tillgången till svensk service. Här skulle man kunna se på en särlösning.

— Samkommunen kunde bestämma sig för att köpa svenskspråkiga tjänster av Sibbo eller Helsingfors, säger Johanna Lindholm.

Lösningarna bör vara skräddarsydda

Johanna Lindholm tar inte direkt ställning till vilken modell – kommun- eller landskapsbaserad – som skulle ge ett bättre slutresultat.

— Alla förslag som vi har tagit fram gällande svensk service kan implementeras både i kommuner, samkommuner och i landskap.

Kommunerna skiljer sig åt. Vissa klarar av att producera en hel del service själva, medan andra inte klarar sig ens i dagens läge.

— Det finns ingen enhetlig lösning för hela landet, säger hon.

Svenskan måste finnas inskriven

Lindholm ser inget direkt negativt i en landskapsmodell för Nyland. Det som krävs är skicklig ingenjörskonst.

— För den svenskspråkiga servicen kan det vara bra med ett landskap, men då måste vi se till att strukturera servicen från början till slut i förvaltningsstadgorna. Viktigt är också hur man bygger upp servicen i praktiken.

Familjecentret i Berghäll öppnades den 4 juni.

På områden med liten svensk minoritet kan det löna sig att centralisera och skapa separata familjecenter och hälsopunkter. Ett exempel är det nya familjecentret i Berghäll.

— På många ställen räcker det att omorganisera de existerande servicestigarna.

Vem har koll på helheten?

En positiv nyhet för Esbo är att staden får en tjänsteman som ansvarar för helhetsperspektivet över det svenska. Kommunförbundets sakkunniga Kia Leidenius börjar i augusti jobba som specialplanerare med uppdrag att utveckla den svenskspråkiga social- och hälsovårdsservicen i Esbo, åtminstone för tre år framåt.