Harry Lunabba: Man kan inte köpa sig fri från ansvar med servicesedlar

22.9.2022
Bloggar Harry Lunabba

Då Helsingfors köper tjänster av privata vårdbolag måste staden se till att leverantörerna lever upp till den utlovade servicenivån och språklagen.

YLE huvudstadsregionen, Hufvudstadsbladet och nu också Helsingin Sanomat skriver om det beklagliga utspel i Helsingfors som lett till att skolbarnen inte har fått tillgång till skolläkarbesök.

För att styra upp det kraftigt försenade skolläkarbesöken har man i Helsingfors erbjudit 7 000 familjer en servicesedel för att familjerna själva skulle anlita en privat läkarstation för sina barn. Enligt uppgifter från HS har en tredjedel av dessa servicesedlar förblivit oanvända.

Det finns många fördelar med att komplettera den offentliga servicen med servicesedlar, men huruvida detta är något som passar in för elevhälsan behöver diskuteras på bred front. Ser man numera skolläkarbesöket som ett separat och enstaka läkarbesök, som kan skötas var och av vem som helst, och inte som en integrerad del av den samlade elevhälsan som ges i skolan? Då debatten gick som hetast om huruvida elevvården skall höra till utbildningsverket eller social- och hälsovården intygade man från flera håll att elevvård erbjuds i sin helhet nära eleven och inom ramen för skolornas vardag.

En annan fråga som jag kanske ser som ännu mera akut är hur man tycks tillämpa systemet med servicessedlar. 

Enligt brevet som många familjer i Helsingfors fick från skolan gällande barnens skolläkare ombads vi kontakta Sitra Terveys Oy, med budet att svenskspråkiga familjer dessutom borde be om att få en tolk för våra svenskspråkiga barn! Att de svenskspråkiga barnen i Helsingfors skulle behöva translator hängde högst sannolikt ihop med det faktum att den läkarstation som nämndes i brevet hade enbart information på finska på sin nätsida. Läkarstationen hade också uppgett till de föräldrar som försökt boka tid till sina barn att inga svenskspråkiga läkare fanns att tillgå.

Läkarstationen hade också uppgett till de föräldrar som försökt boka tid till sina barn att inga svenskspråkiga läkare fanns att tillgå.

Det visade sig senare att den servicesedeln man fått från staden skulle också gälla för ett annat vårdbolag, Mehiläinen, men av någon anledning uppgav Mehiläinen på nätet www.palse.fi att de inte hade några tider att erbjuda. (Det visade sig senare att det här inte stämmer).

Man kan med goda skäl fråga sig varför man i Helsingfors anlitat bara två leverantörer för svenskspråkiga skolbarns skolläkarbesök, där den ena läkarstationen varken erbjuder läkartjänster eller ens grundläggande information på webbsidan på svenska och den andra anger att de inte har lediga tider? Hela poängen med servicesedelstrukturen är att ge kunden ett fritt val och på detta sätt bidra till att tjänsteproducenter också konkurrerar med servicekvalitet och inte bara med nedpressade priser.

Turerna kring skolläkarbesöken visar att man i Helsingfors inte riktigt levt upp till det offentliga ansvar som ett system med servicesedlar förutsätter. Att dela ut servicesedlar men inte hålla koll på huruvida servicen är tillgänglig eller håller måttet, antyder dessvärre om beklaglig ansvarsflykt! Ser det dessutom som både märkligt och svagt att en så stor och stark aktör som Helsingfors stads social- och hälsovårdsverk går ut med besked om att man inte ens med hjälp av privata vårdbolag skulle kunna erbjuda svensk service för Helsingfors skolbarn.

Jag kan med facit i hand intyga att allt som behövdes för att boka en privat skolläkare för mitt barn var ett telefonsamtal till Mehiläinen. Att vi dessutom fått besked om att läkaren vi anlitat kan både svenska och är trevlig ger ändå inte godkänt för hur man i Helsingfors styrt upp skolläkarbesöken. Det finns mängder av barn som ännu väntar på sina skolläkartider och av allt att döma är organiseringen av elevvårdsutbudet inte i balans med efterfrågan, trots arrangemangen med servicesedlar.

Under det pågående social- och hälsovårdsreformarbetet har Helsingfors hävdat att de inte behöver ingå i något nytt välfärdsområde, då det till skillnad från resten av landet påstår sig kunna sköta vården bäst själva. Det skulle gälla att leva upp till bevis att så är faktiskt fallet.

Det offentliga ansvaret bärs också då tjänster köps in av privata vårdbolag, både i Helsingfors och i välfärdsområdena. Det förutsätter att man håller fast vid kvalitetskraven under konkurrensutsättningen, liksom att man ser till att leverantörerna faktiskt lever upp till den servicenivå de utlovat och som språklagen förutsätter.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här