Harry Lunabba: Distansverklighetens följder på sociala relationer

Distansmöten är här för att stanna men de går att kombinera eller variera med träffar i verkligheten. På bilden från våren 2020 är det kommunstyrelsen i Sibbo som möts på distans. Från vänster styrelseordförande Kaj Lindqvist (SFP), personalchef Jan Rosenström och kommundirektör Mikael Grannas. (Foto: Kommuntorgets arkiv | Karl Vilhjálmsson)
Distansmöten är här för att stanna men de går att kombinera eller variera med träffar i verkligheten. På bilden från våren 2020 är det kommunstyrelsen i Sibbo som möts på distans. Från vänster styrelseordförande Kaj Lindqvist (SFP), personalchef Jan Rosenström och kommundirektör Mikael Grannas. (Foto: Kommuntorgets arkiv | Karl Vilhjálmsson)
13.1.2023
Bloggar Harry Lunabba

Trots att man nu släppt pandemirestriktionerna är det tydligt att vi aldrig återgått till det gamla normala, utan den nya verkligheten med olika slags distansarrangemangen lever kvar.

Bra så, kan man väl tycka då det onekligen finns praktiska fördelar med att styra upp både möten och undervisning på distans. Men, har de sociala restriktionerna och dessa nya distansarrangemang också haft sådana sociala konsekvenser som inte är bra för oss?

Relationssociologen Thomas J. Scheff skriver i boken Emotions, the social bond and human reality (1997) hur mellanmänsklig kommunikation kan egentligen förstås som ett samspel som allt som oftast är ytligt. Att uppnå det som Scheff kallar för samklang (eng. attunement), dvs. stunder man faktiskt förstår varandra på djupet både på ett informativt och emotionellt plan, utgör ett unikt och värdefullt undantag i det mellanmänskliga samspelet.

Detta betyder inte att vi i regel agerar oförstående inför varandra. Utan, poängen är närmast att merparten av det mellanmänskliga samspelet bygger på en ytlig kontakt där vi tillämpar förutfattade sociala skript i vårt agerande som sällan förutsätter någon djupare hänsyn av den andra. Vårt sociala samspel till exempel med ett butiksbiträde förutsätter sällan större sociala ansträngningar, utan det meningsutbyte som behövs för att uträtta ett köp går på ytlig vardagsrutin. Men för att bygga upp djupare relationer och förståelse mellan människor behövs närhet, tid och ett socialt engagemang som sträcker sig vidare från ytliga sociala skript.

Människor på arbetsplatser och studerande på högskolor och universitet behöver komma samman och faktiskt anstränga sig för att förstå varandra.

Med hänvisning till Thomas J. Scheffs teori om sociala band, kan våra erfarenheter av sociala restriktioner samt den nya distansverkligheten innebära åtminstone två saker som kan vara ödesdigra för sociala gemenskaper. Dels innebär distansverkligheten det självklara; att en stor del av det sociala samspelet sker på distans, vilket innebär att det uppstår allt mera sällen sådana situationer av närhet mellan människor som krävs för att uppnå stunder av samklang. Den nya distansverkligheten skapar också nya sociala rutiner som också kan förändra de skript vi tillämpar i vår vardagskommunikation. Ett exempel är hur distansmöten tenderar att inledas punktligt och det finns sällan utrymme för inledande informellt småprat. Effektivt kan man väl tycka, men kanske det finns en signifikant avigsida i denna nya sociala praktik där vi låter bli att höra oss för med varandra och läsa in stämningar.

Har på känn att många arbetsgemskap och studieplatser kämpar just nu med utmaningar som har att göra med trivsel och välmående. Har själv vittnat ovanligt många konflikter inom olika arbetsgemenskaper och vi vet från olika utredningar att många studerande tampas med mentala svårigheter och ångest. Ibland känns det också som att det görs större ansträngningar att missförstå varandra, än ansträngningar att uppnå en djupare förståelse framför allt kring meningsskiljaktigheter och olika synpunkter. Detta är något som är framför allt påtagligt på sociala medier, men frågar mig också att har det blivit mera vedertaget att upprätthålla distans till varandra också utanför de digitala plattformarna? Tänker mig ibland att distansverklighetens ytliga sociala skript har börjat forma de övergripande vardagsförväntningarna kring socialt samspel och sociala relationer i största allmänhet.

Thomas J Scheff konstaterar i sin bok att sociala band som inte byggs upp, vårdas eller korrigeras är skadade. Socialt avstånd behövdes säkert för att stävja pandemikurvorna, men kanske det är nu vi behöver kompensera distansen med mellanmänsklig närhet?

Jag tror att människor på arbetsplatser och studerande på högskolor och universitet behöver komma samman och faktiskt anstränga sig för att förstå varandra – både på att informativt och emotionellt plan. Uppmaningen att hålla social distans borde härmed ersättas med en uppmaning om socialt engagemang. Precis som under pandemin ger dylika uppmaningar effekter bara om de flesta av oss väljer att följa dem.

Referens: Scheff, T. J. (1997). Emotions, the social bond, and human reality: Part/whole analysis. Cambridge University Press.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här