Harry Lunabba: Universiteten måste sluta uppfatta varandra som konkurrenter
Utbildningsreformen Stora hjulet har lämnat sina tydliga spår i hur undervisning planeras inom Helsingfors universitet.
Ett centralt led i utvecklingen var att gå in för bredare programbaserade utbildningshelheter. Det nya programtänket har inneburit en märkbar förändring där både de enskilda vetenskapsområdens och olika personalkategoriers ställning inom universitetet har förändrats.
Det är inte längre de enskilda vetenskapsområdens traditionella ledare, professorerna, som fattar beslut om den operativa undervisningsverksamheten på de olika enheterna eller fakulteten. Verksamheten leds i stället av ledningsgrupper för såväl kandidat- som magisterprogram, vars sammansättning är både mångvetenskaplig och representerar flera olika personalkategorier inom universitetet.
Här skulle det då också gälla att hitta fram till ett bredare helhetsperspektiv än att bara se på det egna universitetets intressen.
Utbildningsreformen är en utmaning då den förutsätter ett helt nytt sätt att se på samarbetet inom enheter och fakulteter. De som har ansvaret att leda behöver ha ett bredare helhetsperspektiv på undervisningen och inte bara fokusera på det egna vetenskapsområdet.
Då samarbetet inom universitet redan utgör en utmaning är det också förståeligt att samarbete är en utmaning då det kommer till undervisningskollaboration mellan olika universitet. Här skulle det då också gälla att hitta fram till ett bredare helhetsperspektiv än att bara se på det egna universitetets intressen.
Framför allt borde man inom de olika universiteten sluta uppfatta varandra som konkurrenter!
I en artikel för Svenska Yle 1.10.2021 om juridikstudier på svenska konstaterar studierådet Maarit Palonen att Undervisnings- och kulturministeriet gärna ser att universitet utnyttjar de nya möjligheter som finns till samarbete mellan universiteten på ett större plan. Precis som Palonen så förträffligt konstaterar finns det ”en hel del oanvänd potential i det här området”.
Undervisningsutbudet skulle därmed göras mera tillgängligt och mera mångsidigt för alla studerande.
Fast samarbete är utmanande, utgör det en möjlighet för de svenskspråkiga universitetsutbildningarna. Helt konkret kunde fördelarna till exempel handla om att ta vara på de värdefulla lärdomarna vi fått under pandemin och erbjuda åtminstone en del av den digitala distansundervisningen till studerande utanför det egna lärosätet.
Undervisningsutbudet skulle därmed göras mera tillgängligt och mera mångsidigt för alla studerande – oberoende av studieort eller studieplats. Det skulle också finnas stora möjligheter för olika universitet att samköra digital undervisning – inte bara i fråga om enskilda kurser, utan också i fråga om större utbildningshelheter.
Naiva var väl de som trodde att kommuner skulle slippa samarbeta med varandra då det gäller den operativa verksamheten inom social- och hälsovård.
Det finns ju förstås de som varnar för att ett digitalt undervisningsutbud och samarbetskrav skulle locka fram ytterligare nedskärningar inom universitetsvärlden och att fördelarna skulle fördelas ojämnt mellan olika institutioner. Då är vi inne på den kanske största utmaningen då det handlar om samarbete. Samarbetet förutsätter nämligen både framtidstro och tillit!
Jag tror på ett framtida undervisningssamarbete mellan de svensk- och tvåspråkiga universiteten i Finland. Naivt, kan väl någon tycka! Naiva var väl de som trodde att kommuner skulle slippa samarbeta med varandra då det gäller den operativa verksamheten inom social- och hälsovård.
