Maria Fremer: Får man säga "finne"?
Skulle det inte vara läge att slopa ordet finne som har en så negativ klang, undrade en person som vände sig till vår språkrådgivning.
Under de senaste åren har frågan kommit upp några gånger. Känns den underlig? En finländare som har finska som modersmål är ju en finne, i Finland brukar vi inte se något problematiskt i det. Men i Sverige är det inte lika självklart. Där har ordet använts i negativa kontexter, i synnerhet efter den stora arbetskraftsinvandringen för femtio år sedan. En del av dem som benämns finnar har själva upplevt att ordet använts som ett skällsord, och det har satt djupa spår. De skulle hellre vilja kallas finländare.
Man får förstås säga vad man vill, men då måste man också bära konsekvenserna.
Man kan bli diskriminerad till exempel på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet, religion, funktionsnedsättning eller ålder. Språkbruket och ordförrådet på just dessa områden har på många sätt kommit i fokus under de senaste decennierna. Medvetenheten om att ord kan uppfattas som nedsättande eller stötande har blivit stor, och det märks inom språkvården, i arbetet med ordböcker, och i och med att företag byter namn på vissa produkter. En del av allmänheten brukar reagera med frustration: jaha, så nu får man inte säga det här heller?
Man får förstås säga vad man vill, men då måste man också bära konsekvenserna. Om det finns en utbredd uppfattning om att ett ord är stötande så är det inte så smart att använda det, för då skapar man dålig stämning och uppfattas som intolerant och hänsynslös.
Å andra sidan ska vi inte heller vara alltför snabba att döma den som råkar använda ett ord som någon uppfattar som stötande. Ordens laddning förändras ibland ganska snabbt, och det är inte alltid så lätt att hänga med. Ett enskilt ordval kan bero på bara okunskap, om personen inte i övrigt ger uttryck för illvilja eller nedlåtenhet.
Ska vi alltså sluta använda ordet finne? Nej, men vi kan gärna vara lyhörda för att ordet faktiskt kan uppfattas som nedsättande, speciellt i Sverige.
Vi ska tänka efter innan vi benämner människor utifrån deras egenskaper. Är det nödvändigt att beskriva någon utifrån etnicitet, till exempel? Ibland kan det vara relevant information, men ofta är det inte det. Vi ska åtminstone undvika sådana ord som anges som nedsättande i Svenska Akademiens ordlista eller Svensk ordbok (båda finns fritt tillgängliga på svenska.se). Men ordböckerna släpar alltid efter i sin beskrivning av språkbruket. Den som skriver eller översätter offentliga texter som handlar om olika befolkningsgrupper måste vara speciellt noga med benämningarna. Språkrådgivningen vid Språkinstitutet hjälper gärna med avvägningarna.
Men ska vi alltså sluta använda ordet finne? Nej, men vi kan gärna vara lyhörda för att ordet faktiskt kan uppfattas som nedsättande, speciellt i Sverige. Situationen är dock inte på något sätt entydig, för det finns också finskättlingar som gärna använder ordet finne, uttryckligen för att förse det med positiva konnotationer. Det blir intressant att se åt vilket håll utvecklingen fortsätter.
Det här är en artikel från Kommuntorget 1/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.
