Hur vi talar om andra och över huvud taget uttrycker oss har betydelse. Foto: Pixabay.

De flesta känner igen citatet från George Orwells Djurfarmen från 1945. Vi kan förfasas över historiska orättvisor och maktmissbruk, men jämlikhet är en färskvara. Jämlikhet 2024 är inte samma som jämlikhet 1944.

Under vårvintern har jag och en kollega på Nykarleby stad gått en kurs i likabehandling, ordnad av Kommunförbundet. Nykarleby stads nuvarande plan för jämställdhet och likabehandling går ut i år så det är ett bra tillfälle att ta in de senaste frågeställningarna i ämnet.

En återkommande bild på kursen är tre killar på en ishockeymatch. De är olika långa och står vardera på tre lådor för att se över sargkanten. Den längsta killen når rejält över sargkanten och ser matchen på paradplats, den mittersta killen har hyfsad överblick, medan den kortaste killen stirrar i sargen trots de tre lådorna. På nästa bild har lådorna omfördelats så att alla tre kommer tillräckligt högt för att kunna se matchen. Budskapet är att likabehandling inte innebär att alla får lika mycket, utan att resurserna bör fördelas så att alla får samma möjligheter.

Bilden är talande, men skaver ändå lite. Vårt samhälle är uppbyggt på principen att alla ska ha samma möjligheter att utnyttja samhällstjänster, vare sig man är kvinna eller man, fattig eller rik, hör till majoritets- eller minoritetsbefolkning. Alla ska få samma. Från dagvård och skola, via sjukvård, till seniortjänster. Men alla behöver inte samma. Vissa behöver några lådor till för att de ska se över sargkanten.

Inom kursen tas det upp olika minoritetsgruppers synvinklar, men samtidigt är den finlandssvenska minoritetens likabehandling fullständigt frånvarande i kursmaterialet. Det är förstås frustrerande, men föranleder också mig och kollegan att ta oss en rejäl titt i spegeln om hur Nykarleby inkluderar sin finskspråkiga minoritet. Om vi kräver att vår svenskspråkiga minoritet på nationell nivå ska få service på svenska, bör vi förstås också se till att Nykarlebys finskspråkiga minoritet också får sin kommunala service på finska.

Varje kursdag inleds med att kursledaren utlyser ett tryggare utrymme (hon kan inte garantera ett tryggt utrymme) som ska råda under diskussionerna. Där stakas det bland annat ut att vi är alla ansvariga för att den här utbildningen blir en bra upplevelse för alla, vi respekterar varandras synpunkter, vi använder inte osakliga uttryck om någon som befinner sig på plats eller om olika folkgrupper och vi gör inte heller våra egna erfarenheter eller åsikter till allmängiltiga sanningar.

Riktlinjer som gott kunde tillämpas även i alla kafferum, korridorer och kommentarsfält. Alla behöver inte ha samma åsikter, men en åsikt som skriks högt är inte mer värd än en mumlad åsikt. De är bara åsikter.