Maria Fremer: Gör det lätt att välja dagis och skola på svenska

11.2.2020
Bloggar Maria Fremer

Framtiden för svenskan i Helsingfors ser ljus ut, åtminstone om man ser på befolkningsutvecklingen. Enligt en färsk prognos ökar antalet svenskspråkiga med i snitt 130 invånare årligen.

Hufvudstadsbladet rapporterar att antalet svenska dagisbarn ökat med cirka 500 på de senaste tio åren. Det beror bland annat på att andelen tvåspråkiga familjer ökar, och att de allt oftare väljer att registrera sina barn som svenskspråkiga.

Det är en strålande nyhet i denna tid, då man annars oroar sig för sjunkande nativitet och minskande antal svenskspråkiga.

Staden klarar inte av att uppfylla sin lagstadgade uppgift.

Dessa barn borde tas emot med öppna armar och välkomnas till både småbarnspedagogik och skola på svenska.

Men nu har drygt tjugo svenska barn erbjudits finska daghemsplatser i Helsingfors. Staden klarar inte av att uppfylla sin lagstadgade uppgift. Det är en situation som uppmärksammats i flera artiklar, ledare och insändare. Personalbristen inom småbarnspedagogiken kastar mörka moln över framtidsprognoserna.

Registreringen av barn som svenskspråkiga räcker inte långt, om samhället inte klarar av att ge barnen den svenskspråkiga fostran familjerna så tydligt vill ha.

Bekväma och trygga lösningar prioriteras högt i barnfamiljers vardag. De tvåspråkiga familjerna har beredskap att pruta på bekvämligheten till förmån för svenskan – men det är klart att det finns en smärtgräns. Barn som börjat i dagvård på finska byter kanske aldrig tillbaka till svenska.

När barnet en gång vant sig och börjat trivas på sitt dagis vill man kanske inte ta risken att ändra på något. Några år senare ska alla kompisar börja i den finska skolan, som dessutom ofta kan ligga bekvämare till för familjen, eftersom det finska skolnätet är så mycket tätare.

Finsk dagvård och skola kan vara en alldeles utmärkt lösning för barnet och för familjen – men för det tvåspråkiga Helsingfors är det ett nederlag när en familj som vill välja svenska inte fått en rimlig chans att göra det.

Den här problematiken gäller förstås inte bara de familjer som nu erbjudits dagvård på finska. En del erbjuds plats på svenska, men så långt från hemmet att de tackar nej och hittar andra lösningar, till exempel dagvård på finska. Andra står ut med orimligt långa resor för att svenskan är så viktig för dem. Det visar på en motivation som är imponerande, men inte självklar.

Det svenskspråkiga Finland har inte råd att vara något annat än maximalt välkomnande.

Den svenska småbarnspedagogiken i Helsingfors behöver tiotals nya anställda. Dessutom är en oroväckande stor del av den befintliga personalen obehörig. Det behövs fler utbildningsplatser, flexibla lösningar för behörighetsgivande fortbildning, högre löner, tjänstebostäder. Det är viktigt att lyssna på personalen och ta dem med
i planeringen, för de vet bäst hur man skulle kunna göra arbetet mera lockande.

Ungdomar behöver få veta att detta är en sektor där det säkert kommer att finnas jobb. Det svenskspråkiga Finland har inte råd att vara något annat än maximalt välkomnande. När en familj vill välja svenska för sitt barn ska de inte bli hänvisade till finsk dagvård.