Georg Henrik Wrede: Nej, vi är inte alla i samma båt

23.4.2020
Bloggar Georg Henrik Wrede

I dagarna har vi börjat få de första nyheterna om att man på olika håll i Europa försiktigt börjar lätta på restriktioner som införts på grund av coronapandemin. Samtidigt finns spekulationer om en andra våg, och vi uppmanas att inte tro att det hela ännu är över.

Toppen i sjukdomsfall förväntas vara i slutet av maj och början av juni. Trots att vi alltså ännu är mitt inne i krisen, har vi levt en del tid i det ”nya onormala”. De omedelbara konsekvenserna för var och en har pågått en tid. Vad pandemin kommer att innebära för förändringar är ännu svårt att se. Några reflektioner känns relevanta.

För det första, vi är inte alla i samma båt. Vardagen förändrades för den största delen av människorna, men på väldigt olika sätt. Den minsta gemensamma nämnaren var att det blev förändringar.

En del jobbar nästan uteslutande på distans, många med familjemedlemmar runt omkring sig. Somliga har mer än fullt upp på sin normala arbetsplats medan andras arbetsplatser har stängts genom myndighetsbeslut.

Så, ja, vi har alla fått en förändrad vardag – men nej vi är verkligen inte i samma båt.

En stor del har blivit permitterade, hur många som förlorar sina jobb eller gör konkurs vet vi inte ännu. Andra har fått ta ut en semester, tidigare än planerat och utan möjlighet att ägna sig åt vad de vill, resa, kulturevenemang, idrottsmatcher osv.

En del har temporärt flyttats inom organisationerna och givits nya uppgifter.  Så, ja, vi har alla fått en förändrad vardag – men nej vi är verkligen inte i samma båt.

För det andra, vi har arbeten som är ”kritiska” och vi har ”annat arbete”. Kritiska samhällsfunktioner, vilka är de? Något tillspetsat, det arbete som är lågavlönat och utförs av kvinnor.

Det är med mycket motstridiga känslor jag sett nyheter från världen där man på kvällen applåderar för alla som arbetar i vården. Det är fint att visa uppskattning, men när vi verkligen prioriterar vad som är ”kritiska” funktioner tycks det vara andra mätare och funktioner som spelar in än då vi talar om löner och uppskattning i den ”normala vardagen”.

Bosatt i det centrala Helsingfors ser jag hur cykelbuden trampar runt med matportioner mer än tidigare. Av någon anledning får jag uppfattningen att väldigt många av dessa unga män på sina cyklar kunde vara första generationens invandrare.

För det tredje, det finns en hel del vilja att hjälpa och stöda, Helsingforshjälpen arrangerad av staden och församlingarna i Helsingfors hjälper över 70-åriga invånare. Modellen kopieras. Många organisationer och företag har varit innovativa med att utveckla sin service enligt nya behov.

Då saker och ting ställs på sin spets blottar det både brister och styrkor.

Obehindrat av distansarbete och den förändrade vardagen har nya kreativa lösningar och modeller för att göra saker på ett annat eller nytt sätt tagits i bruk, snabbt. Forskare har börjat samarbeta för att förstå sig på både viruset och hur det påverkar oss.

Och slutligen då saker och ting ställs på sin spets blottar det både brister och styrkor. Koordineringen av beslut och hur olika nivåer av myndigheter fattar motstridiga och/eller avvikande beslut i samma ärende har varit mycket svårt för organisationer att handskas med. Med tanke på social- och hälsovårdsreformen som ju fortfarande bereds, fastän den inte fått så mycket utrymme i media nu, finns det många lärdomar att ta med sig kring samarbete mellan olika nivåer av myndigheter.

En styrka som kommit fram klart och tydligt är att då det verkligen gäller så ställer så gott som alla upp för det gemensamma bästa, även om det kan medföra att man ger avkall på sin egen bekvämlighet.