Den svaga situationen för den kommunala ekonomin har upprepade gånger figurerat i rubrikerna under den gångna hösten. För tredje året i rad ligger kommunalskatteutfallet kring noll och statsandelarna samtidigt på minus. Budgetunderskottet är stort i synnerhet i de stora städerna, och på flera orter har man varit tvungen att inleda omfattande samarbetsförhandlingar.

Vad i all världen har hänt?

Ekvationen är ytterst ovanlig. Bakom oss ligger en relativt stark konjunkturtopp och ett regeringsprogram som hade som syfte att stärka kommunekonomin genom ett stort antal sparåtgärder och minskade uppgifter för kommunerna. Kommunekonomins finansiella ställning förväntades i år vara på en stabilare grund än i början av föregående regeringsperiod, inte sjunka till den lägsta nivån i historien.

Vad i all världen har hänt?

Det är många faktorer som påverkar inkomst- och utgiftsutvecklingen i de enskilda kommunerna, men centrala gemensamma nämnare är konkurrenskraftsavtalet, förändringarna i befolkningsstrukturen och migrationen.

Konkurrenskraftsavtalet påverkade såväl kommunernas utgifter som inkomster. Avtalet innebar besparingar i den kommunala ekonomin, i och med att arbetsgivarnas socialskyddsavgifter sänktes och de kommunalt anställdas semesterpenningar skars ner, men dessa inkomstbesparingar fråntogs kommunerna genom
statsandelsnedskärningar och en omfattande ökning av skatteavdragspotten. Dessutom gav åtgärder såsom arbetstidsförlängningen inte de besparingar som man
satt som mål i konkurrenskraftsavtalet.

Det är alltså inget under att kommunernas skatter och statsandelar står och trampar på minus, medan utgifterna ökar.

I år försvinner även konkurrenskraftsavtalets sista utgiftsbesparingar i rask takt ur kommunekonomin, men statsandelsnedskärningarna och skatteavdragen
består.

Det är alltså inget under att kommunernas skatter och statsandelar står och trampar på minus, medan utgifterna ökar. Besluten i konkurrenskraftsavtalet bildar en helhet som är ohållbar för den kommunala ekonomin.

Konkurrenskraftsavtalet överskuggar lätt det faktum att även många andra av regeringens beslut har rubbat balansen i den kommunala ekonomins inkomster
och utgifter.

Försöken med avgiftsfri småbarnspedagogik har minskat kommunernas klientavgiftsinkomster. Kommunernas statsandelar har också skurits ner till följd av flera olika sparlagar. Skatteinkomsterna har därtill drabbats av en hel del svinn på grund av de administrativa reformerna inom inkomstskattesystemet, såsom skattekortsreformen, problemen vid ibruktagandet av inkomstregistret och det flexibla verkställandet av beskattningen.

Hur dessa administrativa reformer slutligen påverkar kommunernas skatteutfall är ännu oklart, men åtminstone håller de på att förorsaka en svacka på hundratals miljoner euro i årets kommunalskatt, en rytmstörning som beräknas korrigeras nästan helt nästa år.

Utöver kommunernas problem med inkomstbasen kan man inte heller blunda för utgiftsökningen i den kommunala ekonomin, en ökning som i år närmar sig det långsiktiga genomsnittet. Centrala fenomen som ligger bakom utgiftsökningen är löneuppgörelserna och befolkningens stigande ålder, vilken för närvarande ökar behovet av tjänster särskilt inom socialservicen samt hälso- och sjukvården.

De spelbrickor som kommunekonomin tilldelats för detta år har varit usla.

Och som om förändringarna i befolkningsstrukturen inte skulle innebära tillräckligt med utmaningar för kommunsektorn stiger utgifterna också till följd av en annan stor megatrend, urbaniseringen. Den ökar efterfrågan på tjänster och medför också investeringar på orter med inflyttningsöverskott. På alla orter skapas dessutom ett investeringstryck av att kommunernas byggnadsbestånd är gammalt och i behov av reparationer.

De spelbrickor som kommunekonomin tilldelats för detta år har varit usla. Ingen aktör skulle under dessa omständigheter ha klarat av att hålla utgiftsutvecklingen på minus i flera års tid. Egentligen är det ett under att situationen inte är värre än den är. I fortsättningen krävs dock en ny slags politik och nya utvecklingsåtgärder.