Flexiblare jordbrukspolitik närmare gräsrotsnivån
I juni 2018 publicerade EU-kommissionen förslaget för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) efter år 2020. Arbetet med förnyandet av CAP framskrider och är ett omdebatterat ämne. Många EU-parlamentariker, även de finska, ber om ordet då det är CAP-relaterade ärenden på agendan i AGRI-utskottet. Och visst är det förståeligt, det är en rätt så stor förändring som kommissionen föreslagit för den gemensamma jordbrukspolitiken efter år 2020.
Förslaget för nya CAP innebär en förskjutning från ett system med strikt fokus på uppföljnings- och kontrollåtgärder mot ett system med bättre fokus på effektivitet. Man vill frångå tankesättet om att ”en storlek ska passa alla” till förmån för ett system där subsidiaritetsprincipen bättre efterföljs med mer flexibilitet för medlemsländerna. Nyckeln till framgång blir de nya nationella strategiska planerna som ska göras upp.
Att CAP får nytt fokus välkomnas i det stora hela i parlamentet men det finns kritiska röster och några ständigt återkommande frågor. De strategiska planerna har lett till oro om en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken och i värsta fall ett system där medlemsländerna tävlar emot varandra på bekostnad av kvalitet, i ett ”race to the bottom”.
Diskussionen kring CAP har även en koppling till den roll som kommunerna har i att bygga lokal och regional livskraft.
En annan återkommande fråga är huruvida förnyelsen faktiskt förenklar systemet och minskar den byråkratiska bördan för medlemsstaterna och jordbrukarna, vilket är det egentliga målet med förnyelsen. Att på dessa punkter nå en gemensam förståelse mellan parlamentet och kommissionen verkar vara svårt.
Åsikterna kring förnyelsen är blandade och många frågor är ännu öppna, för att inte tala om budgeten. Det nya CAP-programmet går under den fleråriga budgetramen (MFF) för åren 2021-2027, vilket betyder att det finns en viss tidspress på att komma framåt med arbetet. Att Europaparlamentsvalet närmar sig gör tidspressen ännu mer påtaglig. Att man i rådet dessutom beslöt att skjuta upp förhandlingarna om den kommande finansieringsramen till hösten förenklade inte precis situationen.
Avsaknaden av konkreta beslut om budgeten försvårar förhandlingarna om förnyelsen av CAP. En sak är man i parlamentet dock överens om, budgeten för CAP kan inte skäras ned så som kommission föreslagit. Det lider både jordbrukarna och landsbygdsutvecklingen av.
Klimatåtgärder i fokus av förnyelsen
Det har varit intressant att följa diskussionen kring förnyelsen och inse att CAP inte enbart handlar om direkta stöd till jordbrukare, även om diskussionen ofta går i den riktningen. Diskussionen kring CAP har även en koppling till den roll som kommunerna har i att bygga lokal och regional livskraft. Inom ramen för nya CAP betonas digitaliseringens betydelse för ett effektivare och klimatsmartare jordbruk men även för att hålla landsbygden attraktiv.
Att stärka datakommunikationsförbindelserna är i synnerhet viktigt för att främja tillväxten på glest befolkade områden, något som Kommunförbundet även betonar. Kommunerna står för mycket av det konkreta klimatarbete som görs. Detta arbete är något som även lyfts fram i Kommunförbundets målsättningar inför Finlands EU-ordförandeskap som börjar i juli.
Ulla Karvo betonar i sitt blogginlägg Finlands EU-ordförandeskap närmar sig betydelsen av att följande budgetram utformas på ett sätt som gör att kommunerna till ett rimligt pris kan utföra sina uppgifter i balans med europeiska mål. Förnyelsen av CAP är en del av denna helhet.
Synergieffekt är ett ord jag stiftat närmare bekantskap med här i Bryssel, det används ofta och eftersträvas mellan programmen under nästa MFF. Fenomen som den digitala transformationen och klimatförändringen syns överallt och kan inte begränsas till att behandlas endast inom ett program. Förnyelsen av CAP framskrider inte i ett vakuum utan i synergi med andra program och kopplas till alla administrativa nivåer.
