Sött och surt i politiken
Som nyss färdig pol.mag levde jag i den tron att alla i politiken samt i förvaltningen, med betoning på alla, jobbade för kommunens bästa.
Men mycket vatten har runnit i ån och jag har blivit tvungen att revidera min uppfattning. Alla jobbade faktiskt inte med kommunens bästa för ögonen. In i bilden kom det partipolitiska spelet med kohandel och mygel, i en del fall. Får jag bygga en skola här så får du bygga en annan skola där. Vi får inte heller glömma byggivern, investeringsivern, då en kommunfusion närmade sig. Ser också ut att finnas en liknande iver gällande sjukhusbyggen då förvaltningsreformens förverkligande närmar sig. Får mitt parti de här så får ditt parti det där. Det kallas realpolitik om jag inte missförstått saken. Men det är ju en del av det politiska spelet som hör den kommunala demokratin till, och som vi i tysthet har accepterat! Alla partier vill ju ha minst en inteckning i pokalen.
Inställningen till livet överhuvudtaget, också arbetslivet, har förändrats för gott. Nu talar vi om generation Y som anser sig vara smarta, uppkopplade dygnet runt och har klara och tydliga åsikter om hur de vill ha det.
Ett kännetecken är att de ständigt har sin I-nånting med sig och en pappersmugg med ”Coffee to go” i handen. Allt väl så här långt. Generation Y vill jobba på sitt eget sätt, med sina egna metoder, för att uppnå ett så gott resultat som möjligt.
Men tusendollars frågan är hur man skall lyckas med konststycket att få kommunen som organisation och arbetsgivare att framstå som både attraktiv och sexig för att locka till sig denna nya generation och inte att förglömma det politiska maskineriets attraktivitet.
Kommer de politiska partierna att överleva i sin nuvarande form. Är det via politiska partier som invånarna vill påverka? Bör man söka efter andra modeller som omfattar ett större deltagande i beslutsfattande och produktion av kommunala tjänster.
Kanske förvaltningsreformen sist och slutligen är en lyckospark för det som blir kvar i kommunerna. Hur själva reformen kommer att lyckas vågar man inte ens komma med en vild gissning på. Det får framtiden utvisa.
Men det som man kan hoppas på är att närdemokratin i de ”nygamla” kommunerna kommer att få sig ett riktigt ordenligt lyft.
När huvudfrågan i det Spanska valet i december 2015 var korruption, då sätts nog politikens trovärdighet på spel. Individualismen har övergått i girighet.
På nationell nivå har vi fått uppleva bortförklaringar eller förklaringar gällande grundläggande matematiska begrepp, Stubbs 90-10 modell, som i Matti Nykänens fifthy-sixtie modell har fått en allvarlig konkurrent och inte att förglömma de två barnmorskorna som förändrade den finländska politiken, åtminstone statsministern, på tre minuter i en tv-intervju.
