Tryckt stämning i Paris och Bryssel
Terroristattackerna i Paris har givetvis varit det största samtalsämnet här i Bryssel de senaste dagarna. Händelserna har även fått en lokal betydelse i och med att flera av de misstänkta haft kopplingar till Bryssel och stadsdelen Molenbeek. Stadsdelen har i både media, men också av Belgiens inrikesminister, utpekats till ett område med massiva problem med brottslighet och integration.
Resultatet av händelserna i Paris har i Belgien betytt en förhöjd nivå för terrorhot. Blinkande blåljus, sirener och skärpta säkerhetsåtgärder är ändå vardag för oss, speciellt i samband med toppmöten. Vi i Bryssel är relativt vana med att gator temporärt stängs av och att trafiken omdirigeras då statschefer och övriga högt uppsatta personer transporteras omkring. Men det är klart att sådana ljud, som man normalt förknippar som vardagliga stadsljud, får en annan och mer kuslig betydelse efter de ofattbara dåden.
Jag råkade själv vara i Paris på fredag kväll. Jag och mina vänner var hela tiden i säkerhet, men det som skulle bli en helg av turistande och restaurangbesök utbyttes mot rädsla, telefonsamtal hem till oroliga familjemedlemmar och en tidigare buss tillbaka hem till Bryssel – enbart för att mötas av ett stort polispådrag och bombhot just då man trodde att man var tillbaka till normala vardagen. I en sådan situation är det självklart att trygghetskänslan rubbas, då atmosfären omkring en plötsligt präglas av konkreta hot.
Stämningen i Bryssel är inte hysterisk, men nog vaksam, speciellt efter polispådraget i måndags. T.ex. är tillträdet till EU:s institutionsbyggnader just nu väldigt begränsat, något jag själv fick erfara då jag skulle på ett besök till Regionkommittén – utan ID öppnades Regionkommitténs dörrar inte till mig. Ironiskt nog reste jag ändå hem från Paris mindre än ett dygn efter terrordåden utan att behöva visa upp något annat än min bussbiljett.
Efter detta är det ändå läge att fundera på grundorsakerna till attackerna, integration och att ta itu med de problem som orsakar marginalisering och i vissa fall även också radikalisering. Trots senaste dagarnas händelser har jag ändå svårt att tro att det här i längden påverkar vardagslivet i en större utsträckning. EU grundades i tiderna som ett fredsprojekt, och att motarbeta dylika händelser kunde ses som en 2010-talets förlängning på det.
© European Union 2015 – European Parliament
