Tre nivåer av flyktingkris
Den grekiska ön Lesbos nya, tunga vardag skildras i en artikel av Svenska Yle: en ständig ström av flyktingar som anländer och hur lokalsamhället på ön svarar på den enorma utmaningen, till stor del med hjälp av frivilligas insatser. Situationen där är betydligt svårare jämfört med största delen av övriga Europa, men samtidigt också ett exempel på hur flyktingkrisen kan se ut på lokalnivå.
Krisen blandar perspektiv från olika nivåer av förvaltning och beslutsfattande. Dels har vi det övernationella, som är väldigt synligt i media: vad kan och borde EU göra, hur ska flyktingarna omfördelas medlemsländerna emellan? På nationell nivå görs jämförelser i siffror och varierande uppskattningar om antalet flyktingar som förväntas anlända. Den mest praktiska av nivåer är ändå den kommunala, som i slutändan sköter det mesta i mottagandet av flyktingarna – oberoende om det handlar om en första ort, som i exemplet med Lesbos, eller de orter där de som får stanna försöker skapa ett nytt liv och sammanhang.
Här i Bryssel diskuteras krisen givetvis också, men i det dagliga arbetet är verkligheten annan jämfört med det som syns i media. T.ex. har Kommunförbundets takorganisation CEMR gjort en kartläggning över bl.a. vilka utmaningar som finns på kommunnivå i olika delar av Europa, då trycket på medlemsländerna varierar stort.
Verkligheten på lokalnivå i t.ex. just Grekland skiljer sig markant från central- och norra Europa. Några av utmaningarna är ändå gemensamma för alla: bristen på olika sorters inkvarteringsmöjligheter, men framför allt bristen på resurser. CEMR önskar också att kommunernas kapacitet till att ta emot flyktingar skulle stödas mer än hittills.
De varierande sätten att handskas med krisen på både statlig och lokal nivå är endast ett uttryck för krisens omfattning. Det är även en påminnelse om att kunskapen om de lokala förhållandena också ger de bästa förutsättningarna för att hantera de praktiska arrangemangen – bara det finns tillgång till resurser.
På EU-nivå har den senaste veckan både parlamentet och kommissionen uppmärksammat situationen, först då parlamentet beviljade tilläggsanslag i budgeten 2016 men även då kommissionens arbetsprogram föreslog nya åtgärder för hanteringen av krisen. Men som också denna grafik visar har strömmen bara intensifierats, och trots att det är lätt att kritisera EU har ändå alla förvaltningsnivåer i alla länder en viktig roll för att hantera krisen.
