Beakta den kompetens som finns i kommunerna

Social- och hälsovårdsministeriets analys av utlåtandena om landskapsreformen lyfter fram flera helheter som är kritiska för kommunerna och som förutsätter ändringar i lagutkastet. Analysen publicerades i fredags.

En lyckad reform förutsätter att den offentliga förvaltningens kompetens som finns på kommunfältet nu verkligen utnyttjas och beaktas i lagberedningen. Den respons som den omfattande remissomgången gett upphov till får inte urvattnas och enbart bli en enkät utan effekter. Kommunfältet har direkt tagit ställning till kritiska punkter i de grundläggande lösningarna i lagberedningen, och i dessa utlåtanden är det inte fråga om små detaljer.

I kommunernas utlåtanden betonas att landskapslagen bör stödja samarbete mellan kommunerna och landskapet och deras möjligheter att ingå avtal om arbetsfördelningen och bedöma hur servicen ska organiseras och produceras på ett regionalt ändamålsenligt sätt. I såväl stora stadsregioner som glest bebodda områden behövs det tillräcklig flexibilitet för att regionala lösningar ska kunna införas. För att kommunerna och stadsregionerna ska kunna bedriva en framgångsrik livskraftspolitik måste de få behålla rätten till självständiga val i markpolitiken, planläggningen och verkställandet av den.

Obefogat att avskilja serviceproduktionen och tillhandahålla den i serviceinrättningar

Självstyrelse för landskapen förutsätter att man slopar de bestämmelser i lagen om ordnande av social- och hälsovård som gör det möjligt för statsrådet att administrativt ingripa i landskapens operativa beslutsfattande.

Enligt kommunfältet är det inte befogat att landskapens serviceproduktion avskiljs och tillhandahålls av särskilda serviceinrättningar. I den fortsatta beredningen är det också nödvändigt att omvärdera behovet av samägda riksomfattande serviceinrättningar för landskapen och staten samt inrättningarnas ställning.

Majoriteten av dem som gett utlåtanden bedömer att landskapen inte har tillräckliga ekonomiska förutsättningar att klara av sina lagstadgade uppgifter, vilket pekar på att den planerade ekonomiska styrningen av landskapen är alltför strikt med tanke på landskapens verksamhetsförutsättningar. Tanken om ett skattetak för kommunerna har dömts ut av såväl Kommunförbundet som kommunerna. Det vore viktigt att vård- och landskapsreformen bereds och verkställs på ett sådant sätt att den inte leder till tryck på att höja skatterna i kommunerna utan tvärtom möjliggör en effektivisering av verksamheterna.

Samägande bör vara möjligt för kommunerna och landskapen

Egendomsarrangemangen bör genomföras så att de ger möjlighet till samägande och skuldförhållanden mellan kommunerna och landskapen. Samkommunernas mark som överförs till landskapen bör kvarstå i kommunernas ägo.

I utlåtandena ses bolagiseringsskyldigheten som ett problem med tanke på ambitionen att samordna tjänster, skapa obrutna servicekedjor och minska skillnaderna i invånarnas hälsa. Om lösningen blir att de social- och hälsovårdstjänster som omfattas av valfriheten kommer att produceras på marknadsvillkor, ska också kommunerna ha möjlighet att äga bolag som producerar social- och hälsovårdstjänster, något som i hög grad har uttryckts i de fritt formulerade svaren i kommunernas utlåtanden.
Det är synnerligen viktigt att kommunfältets synpunkter beaktas och utnyttjas i reformen. Det är ju trots allt kommunerna som bäst känner till den praktiska vardagen och invånarnas behov.