Gestrin och Lindholm i Torgpodden: Särlösningen för vården i Nyland kräver aktiva kommuner

20.1.2020

Förslaget om hur social- och hälsovården ska ordnas i Nyland är på utlåtanderunda. Kommunerna måste komma med konkreta förslag, och det är bråttom.

Särlösningen för Nyland är helt avgörande för genomförandet av regeringen Marins social- och hälsovårdsreform, säger Christina Gestrin, specialsakkunnig vid Kommunförbundet, i senaste avsnittet av Torgpodden.

– Därför var det extra skyndsamt med den nyländska biten, säger Gestrin. Förslaget skulle vara klart till jul. Det lyckades man med, även om finansieringsbiten saknas.

Gestrin bedömer att man nu är närmare en lösning än någonsin tidigare, tack vare att det finns en förståelse och en vilja att medverka i de nyländska kommunerna.

Men det är bråttom. Johanna Lindholm, sakkunnig vid Folktinget, säger att tidtabellen är ambitiös, inte minst på grund av ett stort antal substanslagar måste behandlas innan reformen kan genomföras.

Det är möjligt att hinna med allt men det ställer stora krav på de kommuner som vill vara med och påverka reformen.

– Man måste veta vad man vill och veta det snabbt, säger Lindholm.

Fem områden bättre än ett

Det förslag som nu är på utlåtanderunda fram till slutet av februari utgår från att Nyland delas in i fyra landskap, eller självstyrande områden, plus Helsingfors. Områdena är Västra Nyland, Östra Nyland, Mellersta Nyland och Vanda-Kervo.

Av de här är det bara Mellersta Nyland som inte innehåller tvåspråkiga kommuner, men eftersom det handlar om en särlösning måste reformen trygga den svenskspråkiga vården också för de svenskspråkiga i Mellersta Nyland, säger Lindholm.

Det här betyder inte att allt är väl ställt i resten av Nyland, säger Gestrin. Den utredning som bland annat hon och Lindholm gjorde för Nylands förbund, och som blev klar ifjol, visar att situationen vad gäller vård på svenska är svag i huvudstadsregionen och, något överraskande, i Borgå och Kyrkslätt.

Förslaget att dela in Nyland i fem områden, istället för att bilda ett enda landskap, är bättre för den språkliga minoriteten eftersom den svenskspråkiga befolkningen blir relativt stor i de olika områdena, bedömer Gestrin. Till exempel i Västra Nyland, som också inkluderar Grankulla och Esbo, är de svenskspråkiga 59 000, eller 13 procent av befolkningen.

I Vanda-Kervo är situationen mer problematisk, och understryker att fungerade vårdkedjor på svenska kräver samarbete över landskapsgränserna inom Nyland.

Det kommer också att behövas ett samarbete med de övriga landskapen utanför Nyland eftersom till exempel psykiatrin, barnskyddet och det som sköts inom Kårkullas verksamhet behöver ett större befolkningsunderlag, säger Gestrin.

Språkminoritetsnämnder behövs

I det utlåtande som är på remiss finns 16 frågor som kommunerna ska svara på, och några av dem handlar specifikt om språk.

Gestrin och Lindholm vill att kommunerna i sina svar kommer med förslag på hur svenska ska beaktas, såväl inom förvaltningen – till exempel hur man formulerar skrivningar i stadgar och hur man följer upp att vården på svenska fungerar – som i beslutsfattarorganen.

Regeringens förslag nämner till exempel ingen språkminoritetsnämnd, men Gestrin och Lindholm är av åsikten att en sådan behövs.

– Och eftersom de fem områdena blir delägare i sjukvårdsdistriktet HNS är det viktigt att språkminoritetsnämnderna har ett samarbete i övervakandet av den vård som HNS producerar, säger Lindholm.

Vad gäller själva vården är det avgörande att den planeras så, att svenskspråkiga patienter möter svenskspråkig personal. Det är med den utgångspunkten som vårdkedjan ska byggas, säger Lindholm, och det kan betyda att också den tredje sektorn och privata vårdproducenter tas med.

Gestrin säger att centraliseringar av den svenska vården är den bästa garanten.

– Då kan man skapa svenska team, kartlägga vilka språk personalen är villig att betjäna på och koppla ihop patienter och personal.