Äldres rätt till trygghet förverkligas inte – ”Nu krävs mod att ingripa”

Tidigare utredningar visar att en betydande del av den äldre befolkningen utsatts för fysiskt eller psykiskt våld.
Tidigare utredningar visar att en betydande del av den äldre befolkningen utsatts för fysiskt eller psykiskt våld. (Pixabay)
21.1.2021

Äldre personer utsätts för våld och blir illa behandlade, men i vilken utsträckning är oklart. Statistikföringen haltar och tillgängliga verktyg används inte.

Äldre personer utsätts för våld och illabehandling utan att det finländska servicesystemet ingriper på något systematiskt sätt.

Det visar kommunenkäten Uppföljning av äldreomsorgslagen.

I undersökningen har man också analyserat COVID-19-lägesbildsrapporter. Av dessa framgår svårigheter med att leva hemma, ensamhet och oro över att personalen inom äldreomsorgen är tillräcklig och orkar.

Utifrån båda materialen konstateras att de äldres rätt till ett tryggt liv inte till alla delar förverkligas.

Därför är det nödvändigt att intensifiera myndighetssamarbetet och samarbetet inom servicesystemet samt skapa ett systematiskt, tydligt tillvägagångssätt för att identifiera och ingripa i kränkande behandling, slår rapporten fast.

Det finns stora regionala variationer i myndighetssamarbetet för att ingripa i illabehandlingen. Ofta är samarbetet splittrat, ibland till och med obefintligt.

I norra Finland samarbetar hälsocentraljourerna och andra aktörer dåligt, heter det i ett pressmeddelande. Å andra sidan samarbetar socialjouren i Östra Finland mycket systematiskt i olika riktningar.

Orosanmälan är viktigt verktyg

Minna-Liisa Luoma, ledande sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd THL, säger att illabehandlingen av äldre förblir ofta dold för utomstående och är därför vanligare än man tror.

– Det finns redskap för att identifiera illabehandling, såsom orosanmälan om en äldre person, som borde användas effektivare. Även om det ännu inte finns någon nationell verksamhetsmodell i Finland förpliktar socialvårdslagen och äldreomsorgslagen att trygga de äldre.

Syftet med orosanmälan är att säkerställa att den äldre personen får den omsorg som hen behöver även när hen inte själv kan eller förstår att begära den.

Orosanmälan fungerar också som ett verktyg för identifiering av äldre personers servicebehov, och vem som helst kan göra en orosanmälan till den som ansvarar för kommunens socialvård .

Det finns betydande regionala skillnader i hur en orosanmälan statistikförs. Orsaken till orosanmälan, såsom illabehandling, statistikförs i hela landet endast i 39 procent av områdena.

Bäst statistikförs orosanmälan om illabehandling av äldre i Lapplands och Norra Finlands regionförvaltningsverk. Den sämsta statistiksituationen finns i Södra Finland.

Våld är aldrig en privatsak

Luoma säger att den aktuella enkäten inte ger svar på frågan om hur ofta äldre utsätts för våld och illabehandling. Snarare lyfter den fram problemet att man inte vet detta, eftersom statistikföringen haltar och tillgängliga verktyg inte används.

Av tidigare utredningar vet man trots allt att till och med 24 procent av äldre har utsatts för våld eller illabehandling.

Det kan handla om att tvingas bo i en stökig lägenhet, om att vara rädd för anhöriga, om psykiskt våld – som ofta riktas mot kvinnor – om att få sina rättigheter begränsade och om ekonomiskt våld, det vill säga att bli lurad eller bestulen på pengar.

Problemet är svåråtkomligt och blir lätt undangömt, säger Luoma. Dels för att förövaren ofta är en nära anhörig som lätt kan dölja det inträffade, dels för att det av omgivningen upplevs som en privatsak.

– Men våld är aldrig en privatsak.

Vem bär ansvaret för att situationen är så illa?

– Var och en av oss bär ett ansvar att se till att anhöriga har det bra. Vi vet att epidemin förvärrat situationen, då restriktioner inverkar på möjligheten att besöka äldre. Demografin är också en bidragande orsak. Allt fler äldre kvinnor blir ensamma.

Kommunerna är i en nyckelroll. Vad måste de göra?

– Se till att anmälningar tas på allvar och behandlas korrekt. Se till att samarbetet, speciellt med hemvården, fungerar. Processerna för vad som måste göras om man stöter på misstänkta fall ska vara tydlig. För det krävs utbildning, också så att personal ska känna igen tecken på våld och illabehandling. Det här måste vara en fråga som ständigt är på ytan. Den får inte tystas ner. Och det måste finnas mod att ingripa, säger Luoma som nu hoppas på en bred diskussion om problemet.

Fakta

  • I orosanmälan betonas hur man klarar sig i vardagen, boendeförhållandena och hälsotillståndet, men de handlar även om funktionsförmåga, minnessjukdomar, rusmedel, allmänt servicebehov, vanvård, ekonomiska problem, ensamhet och psykisk hälsa.
  • Uppgifterna ovan grundar sig på Institutet för hälsa och välfärds (THL) kommunenkät om uppföljningen av äldreomsorgslagen samt på COVID-19-lägesbildsrapporterna, som kommunerna har skickat till regionförvaltningsverken.
  • I kommunenkäten Uppföljning av äldreomsorgslagen, som utfördes på uppdrag av Inrikesministeriet, inkluderades frågor om illabehandling av äldre.
  • Enkäten är en del av verkställandet av handlingsprogrammet Turvallinen elämä ikääntyneille (2018) samt Inrikesministeriets forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet.
  • Uppgifterna samlades in våren 2020 och båda materialen ger information om de äldres liv och servicesystemets funktion under coronaepidemin.