Därför är Vapaavuoris beslut ett problem för Samlingspartiet — utredning visar att toppkandidaternas betydelse i kommunalval ökar

10.11.2020

I kommunalvalen under 2000-talet har rösterna allt mer koncentrerats till partiernas namnstarka kandidater. Det betyder inte att en gedigen kandidatlista ska underskattas.

Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuoris (Saml) besked i söndags om att han inte ställer upp i vårens kommunalval ändrar drastiskt på förutsättningarna inför valet. I valet 2017 fick Vapaavuori 29 745 röster.

Samlingspartiets predikament är talande för en större trend som tankesmedjan e2 noterat i sin utredning. I kommunalvalen under 2000-talet har partiernas toppkandidater fått en allt större andel av rösterna.

Jussi Westinen, forskare på e2, säger att Vapaavuori blir svår att ersätta, speciellt som Samlingspartiets andra största röstmagnet Jaana Pelkonen (6 519 röster) inte står till förfogande. Andra som tackat nej är biträdande borgmästare i Helsingfors Pia Pakarinen och Samlingspartiets vice ordförande Elina Lepomäki, som dessutom är bosatt i Esbo.

— Efter Vapaavuori och Pelkonen fick Terhi Koulumies och Wille Rydman flest röster av samlingspartisterna (3 642 respektive 3 467 röster). Då förstår man att det behövs en kandidat av större kaliber, säger Westinen och gissar att det spekuleras mycket just nu i partiets inre kretsar, givet att Vapaavuori inte har någon uppenbar kronprins eller -prinsessa.

Svårt läge för Samlingspartiet

Röstetalen i valet 2017 drevs upp eftersom det så entydigt handlade om en borgmästarkamp mellan De grönas Anni Sinnemäki och Vapaavuori. Vapaavuoris besked är uppmuntrande för De gröna, säger Westinen eftersom det blir tufft för Samlingspartiet att försvara de nästan 30 000 röster som nu blir fria.

I valet för tre år sedan kunde dessutom SDP inte matcha De gröna och Samlingspartiet utan förde snarare en kamp mot Vänsterförbundet.

Sten på bördan för Vapaavuoris parti är att det tappar mark i opinionsmätningarna. I Yles senaste mätning har Samlingspartiet ett stöd på 16,6 procent, en minskning med 1,1 procentenheter, och politiska kommentatorer menar att partiordförande Petteri Orpos försök att kritisera regeringen Marins hantering av coronakrisen och ekonomiska politik har misslyckats.

 

Samlingspartiet måste kunna göra bättre ifrån sig, och kan göra det, kommenterade Petteri Orpo på Twitter.

Westinen säger att inom politiken kommer dåliga nyheter sällan ensamma. De kan skapa en ond cirkel för ett parti. Någon orsak till panik för Samlingspartiet i Helsingfors ser han trots allt inte.

— Det är inte ovanligt att stora namn meddelar att de lämnar politiken eller håller en paus. Det bör partiet kunna klara.

Starka namn koncentrerar rösterna

Samtidigt visar e2:s utredning att toppkandidaternas betydelse för partiernas framgång i kommunalvalen i de stora städerna ökar, och ingenstans är det här mera tydligt än i Helsingfors.

Westinen säger att det finns en allmän trend i hur det skrivs och talas om politik. Det handlar om en personifiering av politiken.

Borgmästarvalen i Helsingfors och Tammerfors är ett tecken på detta, liksom att starka namn som Li Andersson (VF), Antti Lindtman (SDP) och Hanna Sarkkinen (VF) koncentrerat röster i Åbo, Vanda och Uleåborg.

— I Tammerfors för tre år sedan såg man Sanna Marin-effekten och det är bergsäkert att den kommer att synas ännu mer i vår. Kampen står mellan stora namn och väljarna vill visa sitt stöd för dem. Det här har i och för sig synts tidigare, till exempel om man jämför 2008 års resultat i Tammerfors med kommunalvalet 2017, men riktningen är tydlig.

Trenden kan inte bortses från i viss mån utmanas. När man i samband med riksdagsval frågat väljare har de tillskrivit partiet lika stor betydelse som den enskilda kandidaten. Det fanns tecken på att partiets betydelse försvagades under 2000-talet men Sannfinländarnas framgång bröt på sätt och viss den trenden, säger Westinen.

—Sannfinländarnas väljare har velat rösta just på det partiet. Vilken kandidat man röstat på har varit mindre betydelsefull.

Glöm inte slitvargarna

Westinen säger att toppkandidat-trenden sannolikt drivs av både partier och väljare, det vill säga att partierna lyfter upp enskilda namn och att väljarna söker sig till starka kandidater. Hur mycket väljare påverkas av valreklam är ändå svårt att säga, liksom det är svårt att avgöra var gränsen går för hur stor andel av rösterna som en enskild kandidat kan få.

Jussi Westinen.

— Vi rör oss redan på väldigt höga nivåer. När Sauli Niinistö fick över 60 000 röster i riksdagsvalet 2007 tänkte många att det rekordet aldrig kommer att slås. Detsamma tänker säkert många om Vapaavuoris röstetal i kommunalvalet 2017. Jag vågar inte säga att de rekorden alltid kommer att bestå, men det krävs väldigt speciella omständigheter för att komma upp till de nivåerna. Man ska till exempel komma ihåg att i Tammerfors, där nuvarande borgmästaren Lauri Lyly (SDP) fick 3 575 röster i kommunalvalet, drygt 2 000 röster färre än Sanna Marin, fördes ingen kamp mellan karismatiska borgmästarkandidater.

— Det finns också en nackdel i den här trenden för partierna, fortsätter Westinen. Det kan vara oinspirerande för ”vanliga” kandidater, och för mindre kända fullmäktigeledamöter som är den långa linjens slitvargar, om ett fåtal får all uppmärksamhet.

Samtidigt som partierna behöver stora namn som samlar röster är det knappast något parti som förlitar sig enbart på dessa, säger Westinen. I Helsingfors samlade Vapaavuori en tredjedel av Samlingspartiets totala röstetal. De övriga kandidaternas betydelse ska inte underskattas.

Vapaavuoris stil inte ett måste

Westinen tror att toppjobben inom städernas ledning kommer fortsätta locka, även om social- och hälsovårdsreformen flyttar en stor del av kommunernas uppgifter till välfärdsområdena.

Han tror också att Helsingfors nya borgmästare inte måste anamma den ledarstil som präglat Vapaavuoris borgmästarperiod. Vapaavuori har tagit strid med regeringarnas reformpolitik och fått de övriga storstäderna med sig.

Konflikten mellan, å ena sidan, storstäderna och landsbygdskommunerna och, å andra sidan, storstäderna och staten kommer att bestå och sannolikt att förstärkas, säger Westinen.

— Men hur aktivt detta tas upp beror på den typ av borgmästare som Helsingfors får.