Kommunförbundet om budgetmanglingen - kommunekonomins hållbarhet måste tryggas
Den kommunala ekonomin har under de senaste månaderna fortsatt att förbättras tack vare den allmänna ekonomins och skatteinkomsternas gynnsamma utveckling och kommunernas egen utgiftsdisciplin. Skillnaderna mellan kommunerna är ändå stora och en fortsatt ekonomisk tillväxt kan rentav öka klyftan. Det kom fram under Kommunförbundets styrelses sammanträde på torsdagen.
Det finns inget nytt spelrum i den kommunala ekonomin, vilket bland annat beror på de växande investeringsbehoven och större efterfrågan på tjänster. I beredningen av familjeledighetsreformen måste man enligt Kommunförbundet beakta hur reformen påverkar efterfrågan på och finansieringen av småbarnspedagogik.
– I det här läget krävs det en hållbar kommunal ekonomi och en förutsägbar kommunpolitik för att kommunerna också i fortsättningen ska kunna sköta alla sina lagstadgade och frivilliga uppgifter och tillgodose sina behov av investeringar, skriver Kommunförbundet i sitt pressmeddelande.
Eventuella nya skattelättnader och sänkta avgifter bör, enligt Kommunförbundet, kompenseras kommunerna fullt ut. Höjda fastighetsskatter är inte någon verklig kompensation för sänkningar av avgifterna för småbarnspedagogik. Kompensationen bör i sin helhet ske i form av höjda statsandelar och större andel av samfundsskatten.
– I det här skedet bör staten avhålla sig från att ge kommunerna nya uppgifter, men som ett led i uppluckringen av normer bör kommunerna ges friare händer att sköta sina nuvarande uppgifter, skriver Kommunförbundet vidare.
I anpassningen av de offentliga finanserna har regeringen som mål att kommunerna ska kunna minska sina utgifter eller öka sina inkomster till ett belopp av cirka 700 miljoner euro på 2019 års nivå. Enligt en enkät som Kommunförbundet utförde i juni har de sparåtgärder som regeringen bäddat för inte gett önskat resultat i kommunerna. Enligt enkäten har sparåtgärderna och inkomstökningarna hittills blivit bara 220 miljoner euro.
Kommunförbundet förutsätter att staten och kommunerna tillsammans fortsätter anpassningsarbetet. Nämnas bör att kommunerna har anpassat sin ekonomi betydligt och att kostnadsökningen har varit exceptionellt långsam. Den kommunala ekonomin håller på att nå det uppsatta balanseringsmålet.
Trots det står regeringen i beråd att genomföra ytterligare statsandelsnedskärningar år 2018, som baserar sig på kalkylerade utgiftsbesparingar för kommunerna. Nedskärningarna motiveras framför allt med förlängningen av den årliga arbetstiden enligt konkurrenskraftsavtalet samt reformen av jouren och den specialiserade sjukvården.
Kommunförbundet påpekar också att utbildningsanordnarna inom yrkesutbildningen får nya och utvidgade uppgifter i yrkesutbildningsreformen. Enligt Kommunförbundets uppskattning kommer kostnaderna att stiga med minst 80 miljoner euro, och det har inte reserverats full finansiering för ändamålet enligt statsandelslagstiftningen.
Kommunförbundet kräver att den statsandelsnedskärning på 120 miljoner euro som planerats för år 2018 med anledning av arbetstidsförlängningen ska periodiseras på nytt. Enligt Kommunförbundets enkät är kommunernas uppskattning av den kalkylerade besparingen betydligt lägre än den målsatta och besparingarna genomförs långsamt.
Gemensamt program för att åtgärda eftersatt underhåll
Kommunernas eftersatta underhåll, som är i miljardklassen, bör åtgärdas genom ett gemensamt program för staten och kommunerna. Särskilt brådskande är problemen med inomhusluften i mögelskolor och andra offentliga byggnader. Kommunförbundet vill påskynda och bidra till utarbetandet och genomförandet av det åtgärdsprogram som regeringen utlovat. Beslut om statens delaktighet bör fattas redan i budgetmanglingen. Det bör bli möjligt att bevilja kommunerna understöd från statens bostadsfond för reparation av kommunernas infrastruktur.
Det är också viktigt att olika modeller för genomförande och finansiering av investeringar, såsom leasingfinansiering och livscykelmodellen, behandlas jämbördigt i statens understöds- och bidragsförfarande.
– En smidig planläggning och tillräcklig bostadsproduktion på växande orter är den bästa sysselsättningspolitiken och viktig också för att bostadskostnaderna ska kunna stävjas, skriver Kommunförbundet.
Det behövs mer boende till rimligt pris särskilt i tillväxtcentrumen. Staten kan uppmuntra kommunerna i stadsregionerna till detta bland annat genom avtal för markanvändning, boende och trafik och genom att sörja för tillräckliga befogenheter och konkurrenskraftiga villkor i den bostadsproduktion som staten stöder. Staten bör också genom att stärka sin koncernstyrning till exempel se till att statliga markområden nära stationer blir tillgängliga för bostadsproduktion.
Kommunförbundet förutsätter att de kommunbaserade regionala sysselsättningsförsöken som inleddes i början av augusti förlängs till slutet av 2019 redan vid budgetförhandlingarna. Det är motiverat med tanke på den nya tidsplanen för vård- och landskapsreformen. Samtidigt skulle man hinna få fram genuina resultat som kan utnyttjas också i reformen av tillväxttjänster. När det gäller att främja sysselsättningen får kommunernas och särskilt stadsregionernas kunnande och insatser inte gå förlorade. De kan inte ersättas genom utnyttjande av marknaden.
– De nedskärningar som staten planerar i de arbetskraftspolitiska stöden är inte motiverade i en situation där kommunernas kostnader för den strukturella arbetslösheten är oförändrade. Staten håller på att övervältra allt mer ekonomiskt ansvar för långtidsarbetslösheten på kommunerna, slår Kommunförbundet fast.
Förändringsstödet bör tryggas utan nedskärningar för kommunerna
Kommunförbundet betonar att finansieringen för beredningen av vård- och landskapsreformen bör tryggas och att det är staten som bör ansvara för den. Den förlängda beredningstiden innebär givetvis att det behövs mer resurser.
I Finansministeriets budgetförslag ingår det en statsandelsnedskärning på 40 miljoner euro som motiveras med att kommunerna och sjukvårdsdistrikten i och med landskapsreformen förväntas spara in utgifter för utveckling av ICT inom social- och hälsovården. Nedskärningen bör dras tillbaka, eftersom ingen utgiftsbesparing är att vänta år 2018. Nedskärningen står också i strid med den grundläggande logiken i statsandelssystemet enligt vilken den årliga justeringen av kostnadsfördelningen automatiskt beaktar en eventuell kostnadsminskning vid dimensioneringen av statsandelarna.