Språkklimatet i de åboländska kommunerna är rätt okomplicerat menar stadsdirektören och kommundirektören i Pargas respektive Kimitoön.

I Pargas lever språkgrupperna sida vid sida, säger stadsdirektör Patrik Nygrén.

— De är tillräckligt stora för att ingendera ska vara hotad. Det skapar en bra balans.

Anneli Pahta, kommundirektör i Kimitoöns kommun, säger att språkklimatet är tillåtande. Det är naturligt att tala det egna modersmålet och bli förstådd. Det här gäller också kommunens service.

(Artikeln fortsätter efter grafiken.)

Pahta säger att språkfrågan sällan är en aspekt av kommunens tvistefrön – bland annat vindkraft, skolstängningar och förhållandet mellan orterna Kimito och Dalsbruk.

— Klart att det på sociala medier finns enstaka individer som vill provocera, men i det stora hela är språkfrågan inte närvarande.

Nygrén säger att av tradition har svenskspråkiga på tvåspråkiga orter, där svenskan är starkare, varit nöjdare än finskspråkiga med språkklimatet. Resultatet i Språkbarometern är därför ingen överraskning, och rätt bra.

Satsar på översättning

Pargas svenskspråkiga elever läser finska från första klass. De finskspråkiga läser svenska från årskurs tre men å sikt ska svenskan introduceras från årskurs ett, så att båda språkgrupperna i en tidig ålder bekantar sig med det andra inhemska språket och kulturen.

Pargas jobbar kontinuerligt med serviceförmågan på bägge språken. Till exempel överglänser Pargas Åbo vad gäller översättningsresurser, säger stadsdirektören.

— Enligt min bedömning ger vi genomgående en bra tvåspråkig service. Det är en framtidsfråga när det handlar om vård på svenska. Utöver Kårkulla samkommun är Pargas och Kimitoön de myndigheter i landskapet som har den praktiska förmågan att kontinuerligt ge service på svenska och finska. Detta måste vi lägga vikt vid i det kommande vårdlandskapet för att säkra språkförmågan.

Reform det största språkhotet

Nygrén oroar sig för vad som händer med svenskan som förvaltningsspråk – redan nu försvinnande liten i landskapet Egentliga Finland – när vårdreformen flyttar en stor del av de åboländska kommunernas organisationer till landskapet

— Det är ett av de största hoten mot en språkligt fungerande service. Hur landskapen klarar av uppgiften är inget som görs i en handvändning. Det är ett långsiktigt arbete med tiotals år av rekryteringar som skapar förmågan att ge service på bägge språken.

Pahta är inte lika orolig. Språkfrågan är viktig, till exempel när det gäller vårdreformens IT-lösningar, men Kimitoöborna kommer fortsätta få service på lokal nivå. Där fungerar den. Utmaningarna tenderar att finnas i kommunikationen mellan kommunen och landskapet.

— De finns redan nu och måste vara i fokus i reformen.

Nygrén säger att tvåspråkiga kommuner måste ta en aktiv roll framöver, givet att de så långt varit uteslutna ur reformplaneringen.

Finskan inte kontroversiell

För Kimitoöns del säger Pahta om Språkbarometerns resultat att hon, utgående från hur hon själv upplevt språkklimatet och de diskussioner som hon tagit del av, hade förväntat sig ett bättre resultat. Tvåspråkigheten betonas i kommunens marknadsföring, också för att Kimitoön utifrån sett framstår som väldigt svenskspråkig.

— Just nu flyttar fler finskspråkiga än svenskspråkiga in. Det är inget som i dagsläget kräver en större satsning på service på finska. Vi fungerar på två språk och det är attityden – att vilja betjäna på finska – som är det viktiga.

(Artikeln fortsätter efter grafiken.)

Nygrén säger att det finns en viss okunskap om Pargas som en tvåspråkig miljö. Staden vinnlägger sig om att nå ut till alla språkgrupper. Familjer med barn under fem år är mest flyttbenägna och dem gäller det att nå, inte bara med budskapet om att Pargas är tvåspråkigt utan också en bra bildningskommun.

Har den finskspråkiga inflyttningen till Pargas, som är något av en svenskspråkig skärgårdskommun, varit en kontroversiell fråga?

— Inte under min tid som stadsdirektör. Vi är ett lockande alternativ för tvåspråkiga familjer, där den ena parten tycker att det är skönt att få service på finska och den andra på svenska. Barnen kan gå i antingen svensk eller finsk skola, och det är en smidig tillvaro för tvåspråkiga familjer. Min egen familj är ett exempel på detta. 

Inte heller Pahta upplever att den finskspråkiga inflyttningen har lett till diskussion om Kimitoöns identitet. Och medan hon understryker att alla är välkomna, och att det finns gott om plats i kommunen, så hoppas hon att Kimitoön kan förbli en miljö där det svenska språket och kulturen frodas.