Foto: Pixabay.

Under alla år som jag jobbat åt olika kommuner har jag deltagit i diverse utvärderingar om kommunen som arbetsgivare. Oavsett vilken konsultfirma som stått för utvärderingsenkäten så har det alltid funnits med en fråga som lyder ungefär så här: Hur troligt är det att du skulle rekommendera den här kommunen som arbetsgivare?

Det är en relevant, och ärligt ställd, en mycket vacker fråga. Den berättar att kommunen vill vara en god arbetsgivare som tar hand om sin personal. En arbetstagare som känner sitt värde presterar bra. En välmående och motiverad personal är således en av kommunens främsta framgångsfaktorer.

Som förman i en kommun blev jag själv också utvärderad årligen, av såväl personal som kollegor och förmän. Att ta del av dessa resultat var både pirrigt och lärorikt. Hur uppfattar mina medarbetare mig i min yrkesroll? Är jag bra eller dålig? Vad borde jag göra annorlunda?

Resultaten gav mig värdefull information som hjälpte mig vidare i min yrkesutveckling. Jag tyckte om mina medarbetare och jag ville vara en bra chef.

Jag tyckte alltid att frågan om kommunen som arbetsgivare var svår att utvärdera. Kommunen hade ju inte så mycket att konkurrera med, jag tänker på arbetshälsovård, tjänstebil eller andra löneförmåner. Några kuponger till simhallen kunna kännas som en ganska lyxig löneförmån. Nej, det var inte dessa förmåner som fick mig att satsa på kommunen som arbetsplats.

Men en bra förman gjorde susen! Det hade jag glädjen att uppleva under några år som kommunalt anställd. Att få en förman som intresserade sig för mitt jobb gjorde att jag kände mig betydelsefull och viktig.

Så var det inte alltid.

Tyvärr är det många kommunalt anställda som lider av bristfällig ledning. Så här klagar de:

– Jag känner mig helt ensam.

– Jag får aldrig svar när jag skickar e-post.

– Man struntar i hur det går för min verksamhet!

– Jag lämnas utanför planeringen.

– Saker bestäms i kulisserna.

– Det finns inte plats för avvikande åsikter.

Jag undrar hurdana resultat deras förmän får i utvärderingarna? Och jag undrar vad som görs för att rätta till missförhållandena?

Att vara chef är krävande men inte omöjligt. Det finns i dag en massa kunskap om det goda ledarskapet som vanligtvis börjar med att chefen själv ska vara ett gott föredöme och behandla andra som hen själv vill bli behandlad. Samma regel som överallt i livet. Öppenhet, kommunikation och medmänsklighet kommer man också långt med.

Jag hoppas att varje förman inser att framgång endast kan nås genom samverkan. Att förtroende och engagemang är nödvändigt för att uppfylla verksamhetens mål.

Och jag hoppas verkligen att alla kommuner utbildar sina förmän innan de kastas in i lejonkulan. Dåligt ledarskap kan nämligen få katastrofala följder! Då en arbetstagare inte får det stöd hen behöver för att lyckas i sitt uppdrag så föds missnöje och frustration. Det leder i värsta fall leder till att man röstar med fötterna. Man får nog och byter arbetsgivare. Det kan ses som ett litet problem i en stor kommun men i de fall jag känner till har det orsakat stor skada. Och det kan väl inte vara kommunens önskan?