Krisen i Kårkulla blottlägger avståndet mellan styrelsen och fullmäktige

20.12.2020
Bloggar Dan Lolax

Oavsett hur man förhåller sig till konflikten i Kårkulla samkommuns ledning så är de flesta säkert eniga om en sak: den drygt sextioåriga omsorgsorganisationen förtjänar ett bättre slut.

Om regeringen Marins social- och hälsovårdsreform blir av, vilket är sannolikt, upplöses samkommunen och dess specialomsorg blir de olika välfärdsområdenas ansvar.

Direktören Sofia Ulfstedt, som sedan sommaren varit på kollissionskurs med sex av styrelsens elva medlemmar, säger att konflikten är ett undantag och inte ett resultat av ett strukturfel i samkommunen.

Utgående från vad som är känt om konflikten verkar det också så.

Direktörens varning i juni till en tjänsteman motiverades av en felaktig beredning. Den beredningen verkar samkommunens fastighetssektion ha investerat mycket prestige i. Ulfstedts mest högljudda kritiker i styrelsen sitter också i sektionen.

Varningen var omotiverad, säger kritikerna, och fröet till misstroendet. Men Ulfstedts motståndare har också sökt stöd bland Kårkullas personal – och delvis funnit det.

Missnöjet bland personalen ska tas på allvar, men den pågående konflikten mellan direktören och styrelsen är inte rätt sammanhang. Missnöjet kräver en separat utredning och åtgärdsprogram.

Fullmäktige kan liknas vid en släkting som vandrar in i ett familjegräl och uppmanas att välja sida, utgående från de båda sidornas beskyllningar.

Inget strukturfel, säger Ulfstedt, men konflikten har blottlagt avståndet mellan Kårkullas styrelse och fullmäktige.

Fullmäktige kan liknas vid en släkting som vandrar in i ett familjegräl och uppmanas att välja sida, utgående från de båda sidornas beskyllningar. När konflikten uppdagades i november var det nämligen många fullmäktigeledamöter som var överraskade.

De tog del av grälet som de flesta, via nyhetsmediernas rapportering.

Formellt sett införlivades fullmäktige i konflikten på korrekt sätt. Samkommunens direktörsavtal, som lutar sig på kommunallagen, slår fast att det är den politiska ledningen, alltså fullmäktige, som tar ställning till förtroendet för direktören.

Inför mötet i onsdags gicks ärendet igenom på ett seminarium, och på själva mötet fick Ulfstedt ett överväldigande stöd – och styrelsen en skarp åthutning.

Det här understryks när det handlar om en konflikt som utspelar sig mellan direktören och styrelsen, och i styrelsen, och som inte har någon förankring i fullmäktige.

Men problemet i Kårkullas fall är att fullmäktige vanligtvis möts bara två gånger per år. Onsdagens möte var extrainsatt.

Fullmäktiges insyn i styrelsens förehavanden är begränsad och dess kunskap om samkommunen, verkar det som, likså: på onsdagens möte framgick att Ulfstedts direktörsavtal var obekant för en del ledamöter.

Avståndet understryks när det handlar om en konflikt som utspelar sig mellan direktören och styrelsen, och i styrelsen, och som inte har någon förankring i fullmäktige.

Jämför till exempel med fallet Anneli Pahta i Kimitoöns kommun: där uttrycktes misstroendet av ledamöter i ett fullmäktige som möts med högst ett par månaders mellanrum.

Det hade varit möjligt att formulera Ulfstedts direktörsavtal så, att i ”förfarandet i konfliktsituationer” är det styrelsens förtroende för direktören som är avgörande.

Å andra sidan upplever säkert många fullmäktigeledamöter, som bevisligen anser att Ulfstedt behandlats orättvist, att de räddade Kårkulla från en ännu större kris, som sannolikt hade fått ett juridiskt efterspel om styrelsen ensam fått bestämma.

Men krisen är inte över.

Avståndet mellan styrelsen och fullmäktige gjorde sig nämligen påmint i torsdags då majoriteten i styrelsen – sannolikt på ett juridiskt felaktigt sätt – igen ville rösta om förtroendet för Ulfstedt. Att direktören denna gång fick styrelsens förtroende berodde på att en sannfinländsk suppleant röstade för förtroende, då han egentligen avsåg att rösta på motsatt sätt.

Sannolikt var den signalen för svag. Eventuellt så nådde den inte ens fram.

Torsdagens styrelsemöte var ett öppet trots mot fullmäktige. Fullmäktige hade ju ändå, förutom ett överväldigande förtroende för Ulfstedt, också signalerat att styrelsen måste lägga konflikten bakom sig – annars blir den föremål för en utredning.

Sannolikt var den signalen för svag. Eventuellt så nådde den inte ens fram.

Kårkullas fullmäktige kunde ha agerat annorlunda. Det fanns nämligen ett förslag om att tillsätta ett tillfälligt utskott för att utreda styrelsen. Istället valde fullmäktige, efter diskussion, att nöja sig med det tydliga stödet för Ulfstedt och med en reprimand till styrelsen.

Beslutet motiverades med närheten till vårens kommunalval. Kanske påverkades det av att en del ledamöter inte hunnit bekanta sig med initiativet om ett utskott.

Att inte tillsätta utskottet var sannolikt ett misstag.

De styrelsemedlemmar som återvände till onsdagens fullmäktigemöte efter att diskussionen om initiativet var över – de kunde på grund av jäv inte delta i den – fick höra att fullmäktige var enig i att inte stöda initiativet och att styrelsen hade fullmäktiges förtroende.

Uppmaningen om att styrelsen ska skärpa sig kom i skymundan av det, och krisen i Kårkulla fortsätter.


Vad vill du att Söndagstorget skriver om? Tipsa dan.lolax[at]kommuntorget.fi eller via responskanalen.