Eva Slotte: EU:s styrka är att fundera ut gemensamma lösningar
Viss praxis tar lång tid att förändra. Till exempel ses det lätt som en oföränderlig sanning att EU-arbete och arbete i en internationell miljö kräver arbetsresor och personliga möten både innanför och utanför jobbet. Och det stämmer att vissa frågor helt enkelt löser sig enklare när man träffas ansikte mot ansikte, och visst blir det kulturella utbytet större på plats än virtuellt.
Trots detta skulle jag våga påstå att det här med att det krävs personliga möten och arbetsresor är en sanning med modifikation som Corona-tiderna snabbt har ställt på huvudet. Det som är nytt är att det som tidigare varit norm har nu blivit svårt att återskapa och det gör att vi blir tvungna att satsa mer på virtuella lösningar.
Och varför inte? En övergång till det virtuella har till exempel möjliggjort möten och workshops med människor världen över med kortare varsel, mindre byråkrati och billigare än tidigare. En avigsida är förstås att folk kan vara väldigt upptagna då tröskeln för att bjuda in till möten blivit lägre och kraven på att delta är fler. Det gäller att sålla och sortera för att hålla koll.
Mycket går att sköta virtuellt, så vi får göra det bästa av det rådande läget.
Själv upplever jag det här med att skapa nya, djupa kontakter enbart över virtuella plattformar som rätt så otillfredsställande, även om det nog är ett enkelt sätt att upprätthålla existerande kontakter och att hitta nya samarbetsformer. Jag tror det här är något som många distansarbetare kan känna igen sig i oberoende av var eller vad man jobbar med.
I Bryssel stängdes samhället ner igen i början av november på grund av hälsoriskerna. Därmed är vi tillbaka i samma sits som i våras då det är nästintill omöjligt och i praktiken oansvarigt att arrangera personliga möten. Mycket går att sköta virtuellt, så vi får göra det bästa av det rådande läget. Men vilken påverkan en övergång till enbart virtuella träffar har på lång sikt återstår att se.
Skillnaderna mellan till exempel skolorna är påtagliga också i EU:s huvudstad Bryssel.
De samhälleliga konsekvenserna av en snabb digitalisering är något som aktivt diskuterats på EU-nivå ända sedan början av coronakrisen. Åtgärder för en smidig övergång till en ny verklighet ingår till exempel i det ekonomiska paketet som ska överbrygga pandemins svåra sociala och ekonomiska konsekvenser.
Till exempel funderar EU på olika strategier för digital undervisning då det i dagens läge saknas mycket av behövliga verktyg, praxis och inte minst infrastruktur för att garantera jämlika undervisningsmöjligheter i hela EU. Det är inte enbart de fattigaste eller mest avlägsna områdena som har problem med att kunna utnyttja digitaliseringens möjligheter fullt ut. Skillnaderna mellan till exempel skolorna är påtagliga också i EU:s huvudstad Bryssel.
År 2021 är det dags för handling också när det gäller återhämtningen efter coronakrisen.
Enligt kommissionens samråd om handlingsplanen för digital utbildning för 2021–2027 har upp till 60 procent av samrådsdeltagarna varken använt sig av online- eller distansundervisning före coronakrisen, men 95 procent ansåg att det inte finns någon återvändo till det gamla.
Hur går vi då vidare? Vi söker nya vägar. EU:s styrka är att försöka fundera ut gemensamma lösningar.
Fokus för 2021 kommer i mångt och mycket att fortsättningsvis vara på den gröna och digitala omställningen – oberoende av coronakrisen, men också pådriven av den. År 2020 handlade enligt kommissionen mycket om strategier och planer. År 2021 är det dags för handling också när det gäller återhämtningen efter coronakrisen.
För egen del går jag vidare mot följande uppgifter och tackar för min tid i Bryssel!
Det här är en artikel från Kommuntorget 4/2020. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.
Prenumerera | Kommuntorget.fi
Relaterade artiklar
