Finländska studerande ska inte behöva miljardärers generositet
Morehouse Collage i Atalanta, USA, är universitetet för dagen i det internationella nyhetsflödet, det här efter att miljardären Robert F. Smith beslöt sig för att betala av studielånen för en hel årskurs. Den sammanlagda räkning går loss på 36 miljoner euro.
I nämnda årskurs är antalet studerande 396, vilket betyder att i genomsnitt har varje studerande nästan 91 000 euro i studielån. Ett års studier på Morehouse, inklusive studiematerial och boendekostnader, kostar 43 000 euro.
En högklassig utbildning kan säkert vägas i pengar, men för den som erfarit ett gratis finländskt högskole- och universitetsväsende känns ett studielån på nästan 91 000 euro som en orimlig börda.
Studerande i Finland lyfter visserligen lån. Läsåret 2017–2018 gjorde nästan 151 000 det. Vid läsårets slut fanns det 408 500 studerande med en genomsnittlig skuld på 7 631 euro. Den summan, som går åt till studielivets omkostnader, känns som försvinnande liten jämfört 91 000.
Robert F. Smiths generositet är slående, men lika slående är huvudlösheten i ett bildningssystem som fungerar på marknadens villkor.
Ja, USA har en bred topp vad gäller högklassiga universitet och ja, det finns ett stipendiesystem för att jämna ut inkomstklyftorna, men nej, ett land med en sammanlagd studielånskuld på 1,5 biljoner euro är inne på fel spår.
I Finland är den sammanlagda studielånskulden 3,5 miljarder euro. Benägenheten att skuldsätta sig har ökat under 2000-talet, delvis beroende på att staten sporrat till studielån och sänkt studiestödet. Att en del av skulden blir ”förlåten” om studierna klaras av inom utsatt tid är ytterligare en morot — men också en piska: allt fler studerande far illa av den högt satta studietakten.
Men även om attityden gentemot studielån förändrats sedan 1990-talet — då en höjd studiepenning var det enda alternativet i depressionens Finland — så måste vägen till en högskole- eller universitetsexamen också i fortsättningen stödas av en skälig studiepenning.
Studerandes socialskydd måste vara tillräckligt och inte förutsätta studielån. Nyckelordet är ”rimlighet”.
Robert F. Smiths generositet blir nyhetsrubriker eftersom upplägget är orimligt. Många amerikaner är dömda till att betala tillbaka på studielånet hela sitt vuxna liv. För några få av dem uppfylls den amerikanska drömmen tack vare en miljardärs givmildhet.
Den finländska versionen av den drömmen är tråkigare — rimligare — men betydligt mer vaken och verklighetsförankrad. Förhandlarna i Ständerhuset kan ytterligare stärka den förankringen genom att höja studiepenningen och förbättra de studerandes socialskydd.
