Vi behöver fakta, inte fake - 20 år av utvärdering inom finländsk utbildning
Det är fint när man under en längre tid får följa med utvecklingen inom ett område och se framstegen. I mitten av 90-talet hörde jag till den lilla grupp som på Utbildningsstyrelsen fick utveckla utvärderingen. Jag ansvarade för ett par nationella delutvärderingar inom Jämlikhet och tillgänglighet i grundskolan (1996), det andra nationella utvärderingsprojektet i Finland. Bägge delstudierna handlade om utslagningen efter grundskolan. Temat var då aktuellt eftersom vi levde under den sk. laman och var femte gick arbetslös. Jag var rätt ung då och stolt varje gång som dåvarande undervisningsminister Olli-Pekka Heinonen citerade mina studier. De slutsatser vi då kom fram till har levt vidare och finns nu många år senare som en del av ungdomsgarantin.
Under de fem senaste åren har jag fått sitta i Karvis utvärderingsråd. Karvi är det nationella centret för utbildningsutvärdering. Som bildningsdirektör kan man känna att det finns för mycket enkäter och undersökningar, men när jag ser tillbaka på all den kunskap som skapats och som håller på att skapas så är det något man inte kan eller vill vara utan. Vi håller på att få väldigt adekvat och longitudinell kunskap om hur hela utbildningssystemet fungerar, om hur studiestigen från småbarnspedagogik till universitets- och vuxenstudier fungerar (koko ketju kuntoon) och borde förbättras och om hur vi kan förebygga utslagning, om hur utbildningen skapar inlärning och kompetens och om jämlikhet. Nu har vi fokuserat särskilt på digitaliseringens effekter och på integrationen. De sistnämnda temana får vi fortsätta jobba med och med mycket annat också.
Utvärdering tar tid och kräver kompetens, uthållighet och samarbete, men när man ser med vilka kostnader vi producerat kunskap är det helt klart en lönsam affär, särskilt när den görs centraliserat, koordinerat och med toppkompetens. Vi som jobbar lokalt väntar på de nya digitala rapporteringstjänsterna som ger oss bättre verktyg för lokal skolutveckling. Och de är under arbete.
Vi har i vårt samhälle tillgång till mer information än någonsin tack vare den mediala utvecklingen, men vi har samtidigt mer behov än tidigare för verkligt evidensbaserad utveckling av utbildningen. Det finns fakta, men det finns också mycket fake. Vad vi behöver är förstås kunskap.
