Hämnden i Helsingfors som kom av sig

11.11.2016
Bloggar Björn Månsson

Kölden kom tidigt i år, och om snön förblir liggande lär det i Helsingfors vara den tidigaste tidpunkten på 75 år. Alltså under min livstid och ett dussintal år till…

Samtidigt har det tvärtom hettat till inne i stadshuset i huvudstaden. De tre största partierna i staden – saml, de gröna och sdp – hade kommit överens om att genomdriva förslaget till ny generalplan utan minsta ändring, trots starkt folkligt motstånd mot att bygga bostäder bl.a. i Centralparken och på Malms flygplatsområde.

I stadsplaneringsnämnden hade också vf och sf varit med om beslutet, men det visade sig att vf:s representant inte hade sin grupp med sig och sf kan man ju aldrig lita på. Till bilden hör att sfp, centern, kd och enmansgruppen fkp inte har representation i nämnden, så dessa partier var på intet sätt bundna till uppgörelsen, och kunde i stadsstyrelse- och fullmäktigebehandlingen fritt driva sin linje.

Så här långt gick allt ”korrekt” till. Men sedan kom det som såg ut som en hämnd från de tre storas sida. Hittills under fullmäktigeperioden har alla de partier som har representation i stadsstyrelsen deltagit i förhandlingar om följande års budget. I kommuner finns ju ingen ”regering” eller ”opposition”, utan alla partier har representation i styrelsen enligt de proportioner som gäller i fullmäktige.

Med uttrycklig hänvisning till generalplansbehandlingen meddelade de tre dock att de denna gång förhandlar om budgeten bara på tremanhand, alltså utan vf, sf, sfp och centern.

De kopplade således ihop två ärenden som saknar sakligt samband. Man kan hysa en viss förståelse för det då det gäller vf, som alltså för generalplanens del ändrade sig efter nämndbehandlingen och som dessutom hoppade av fjolårets budgetuppgörelse. Och kanske då det gäller sf, som aldrig håller några överenskommelser.

Däremot var det helt principvidrigt att hämnas också på sfp och centern, som inte hade varit med i nämnden och beslutat om generalplanen, och som har hållit sig till gjorda budget- och andra uppgörelser. Det lär ha gått till så att man först beslutade bojkotta vf, och sedan inte kunde tänka sig att låta mindre borgerliga partier vara med heller, eftersom det hade gett förhandlingsupplägget slagsida…

Nå, hämnden må ha varit ljuv, men blev inte långvarig. De tre stora partiernas förfarande väckte negativ uppmärksamhet i offentligheten och de ångrade klokt nog uppsåtet i tid och lät alla stadsstyrelsepartier vara med.

Och hast du mir gesehen: efter bara en enda egentlig förhandlingssits nådde alla sju partier ganska lätt en överenskommelse om att jämfört med tjänstemannaberedningen lägga till pengar – sammanlagt drygt 40 miljoner – på framför allt dagvård, eftis och skola, på social- och hälsovård och i investeringsbudgeten. Pengarna togs från de medel staden sparar in på konkurrenskraftsavtalet.

För att kort beskriva händelseförloppet kunde man gripa till någon av Shakespeares kända pjästitlar – det finns ju både tragedier och komedier att välja mellan: Hur man tuktar en argbigga, Stormen, Lika för lika, Förvillelser, En vintersaga, Mycket väsen för ingenting eller Slutet gott, allting gott. Välj själv!